Looking back, over my shoulder..

Detta är ett inlägg från 2007-08-28, satt å läste igenom min blogg lite.. å me min humörs berg-och-dalbana som pågår just  nu (PMS) så kändes hejna ganska passande. The period of hell !!

" I must take babysteps 'till Im full grown..

Man tror man känner sej själv, tror att man har känt alla dom där känslorna. Dom där som man int trodd fanns. Men sen känner man känslor som är helt främmande, man lär sej dagligen något nytt om sej själv. Man brukar säga att man kan läsa någon "som en öppen bok". De tror ja inte, för man kan inte läsa av hur någon känner innerst inne, hur någon tänker. Man känner sej själv i nya situationer, då känner man den där obeskrivliga känslan av rädsla ? osäkerhet ? irritation för att man känner som man känner. Och självklart måste de int alltid vara dåligt. Men nog känner man sej oftare lite liten på jorden är vad man känner sej stor. Och de är dom dåliga känslorna som sätter sej i kroppen och alltid finns där. För de finns många olika typer av rädsla och svaghet. För lycka och gladhet är bara en och samma känsla. vad är en känsla då ? en plötslig impuls i hjärnan ? En rysning genom kroppen ? Kan någon berätta för mej vad mer exakt en känsla är. 

Och sen alla dessa minnen, exakt samma minne kan kännas olika beronde på vilket sätt man tänker de på. Som när man sitter någonstans och helt plötsligt kommer ihåg ett minne som man inte tänk på på jätte länge, bara för att något eller någon påminner om de. Då kan dessa oberäknerliga känslor helt slå om. hur mycke man än försöker övervinna den där lilla känslan så finns den där, även om man tänker på annat. man kan inte bara springa från en känsla, hur fort eller långt man än springer.. "

Look at the world outstanding..

Ja måst göra nå åt mej själv, åt min dator inne i skallen. Är så sjukt paranoid nu för tiden.. för allt. De är grymt jobbigt, är 100 på att nått finns utanför mitt fönster och i min garderob. Visst skratta åt mej om du vil ha ha men de är fan int kul. När jag är ensam hemma klarar ja ibland int av att släcka i garderoben eller gå till tvättstugan (även om de är dagsljus så är ju int mörkis).. bara för att ja får för mej massa saker. Å kan int kolla ut genom fönstret i dörren för då är ja säker på att nått ska va bakom mej, eller gå ner i trappan för är rädd för att nått ska va där under. Å detta är ju bara ibland, ibland går de hur fint som helst. Å är rädd att om ja stänger kylskåps dörren kommer nått vara bakom, eller att nån ska bara stå å stirra på mej när ja ser tv typ.. PARANOID !!! Å nu när ja läser va ja skriver hör ja hur knasigt allt måste låta men de är sant, är sjukt paranoid. Är de bara min fantasi ?

Sen har ja ju mina tvångstankar.. haha de låter så otroligt överdramatiskt. men kan ju inte låta nått vara ojämt, om ja tex vaknar på morron å klockan är 07.01 måste ja vänta tills den är 07.05. Å om ja höjer på tv/radion osv måste de va ett jämn nummer. Om ja ska ta en karra måste ja ta två. Fråga int varför de bara är så, om ja int gör allt jämnt så känns de konstigt i kroppen. Och om ja springer på springbandet MÅSTE ja springa minst 5 min eller 10 eller 15 osv.. dock är de ju ett bra sätt å pressa mej själv, för om ja har tänkt springa i 10 min åsså blir de 10.02 måste ja springa tills den är på 15 min.. Allt måste altså vara jämnt.. problem ?

Herregud ja måste låta som ett phsyktroll -.-

Just raise you wings and pray..

Va ska man säga ?! vårt samhälle idag är patetiskt, idag är de accepterat att en tjej på 19år får barn och förlovar sej me en 40+ gubbe. idag är de acceperat att små 13åringar går omkring i tillsynes inga kläder alls, idag är de accepterat att folk får uttala sej om allt mellan himmel och jord. Ingen respekt för varken framtid eller nuet. Ska man säga sverige, sammhället eller eller 2000-tal ? De stör mej, eller stör är väl egentligen fel ord.. de bekymrar och skrämmer mej snarare. Tänk när jag blir mammapappabarn ålder, ska mitt barn få gå klädd hur som helst, säga vad som helst och gå å tro att allt detta är okey ? för de är inte okey !!

Vem ska man skylla på ? ansvarslösa päron ? media ? skolan ? Jag tror snarare att den bristande kunskapen om och i människan själv är boven i det hela. För samtidigt som de är okey att klä sig och betee sej som en plastfigur från tv så är de helt oaccpetabelt att vara tex. homo, lite speciell eller helt enkelt bara säga sin åsikt. Nästan lite skrattretande att i detta fall är de faktiskt sant att Det var bättre förut.. tänk tillbaka på 1900kallt och säg att de är bättre nu, går de ? Yeah right.

Satt och såg en film på dumburken för nåndag sen å då sa en snubbe att "I thailand är de lagligt att sälja sina 5åriga barn till god knows what, dom gör desamma här hemma. men här kan man inte reklamera om de.." Jag vet inte om detta stämmer, jag hoppas verkligen inte de, men vad säger att detta sjuka levene inte gör så.

"I know I aint no angel, but I sure hell try to spread some belives.. "

Your still the one..

Trust, faith, belive..  Tro hopp och kärlek. Lika fort som de kommer kan de vara borta, trust då alltså. Peace, bullshit.VAd ska man göra ? sitta och trösta en vän i nöd när man själv har fetaste problemen själv. De är inte så lätt osm de låter. Man tror att man kan prata om saker och sen är de sagt och glömt. Men riktigt så är dei nte, de är snarare sagt, satt i hjärtat och kvar där forever tills de är sagt otherwise. Ursh, nu ska ja gå å lägga mej för ja vet int ett skit längre ändå så whatever let it be..

" You're here, you're gone
I'm still hangin' on
This game ain't nothin' new
You've changed your mind
So many times
But I'm still in love with you.. "

" And when the broken hearted people living in the world agree,
there will be an answer, let it be.
For though they may be parted there is still a chance that they will see,
there will be an answer. let it be.. "

Dock så kurrar de i magen, ska man idas käka en macka innan JB ( John Blund ) hälsar på ?


If they are, then you think to much..

Gaaah ja blir galen, på mej själv, på människans extrema prydhet, på snön och på den idealbild som förväntas av alla. Ikväll ska vi på fest hos Zacke och ja har bytt kläder typ 5gånger, enbart för att jag själv tror att ja inte passar i vissa saker.. och de är enbart för de förbannade idealet som tränger sej på och smyger in i varje hörn och kant. Bläch ! Och de som är ännu värre att efter mina radikalet i garderoben så hittar ja ändå int nå som duger, helst skulle ja vilja ta på mej snowboardkläderna å bara åka.. åka bort alla bekymer. Eller så skulle ja bara vilja ta på mej en stor jävla mjukiströja ett par nötta mjukisbraller och dra en filt över skallen och lyssna på cash. Han är terapi för mitt inre..

Allt känns nött och trasigt, som typ ett löv om hösten.. Från att sitta på trädet och vara grönt färskt och blommande så blir de lite gulnat i kanten och sen blir de helt gult och brunt, sen faller de och ligger på marken tills de torkar ut och nån trampar på de så att de löses upp till små smulor. Hah poetiskt. Sen kommer en kall vinter som tar död på den mesta livskraften, men de ska man inte yttra sej om Nej de ska man inte säga nå. För man ska vara glad. Så är de, de står i regelboken.. okey de gör de inte men nästan, me osynlig skrift står de "Du skall icket bedriva tiden med tunga tankar, du skall ignorera de mesta som ligger under 5/10 på känsloskalan. Du skall se ut som dom flesta, bli en grå massa av likadanhet"

" What's the matter with the clothes I'm wearing
Can't you tell that your tie's too wide
Maybe I should buy some old tab collars
Welcome back to the age of jive
Where have you been hidin' out lately, honey
You can't dress trashy
'Til you spend a lot of money
Everybody's talkin' 'bout the new sound
Funny, but it's still rock and roll to me .. "

Ge mej Rock n' Roll, ge mej sommar, ge mej ett självideal om hur de är att vara en nomal människa, ge mej svart på vitt.. Låt mej vara jag.

Nu kommer frida å johan, så ska va ite social innan vi gibbar till zackemannen.

Bother me tomorrow, today, I'll buy no sorrows..

" - It should be called 'Its a sucky life, and when you dont think it can suck anymore It does.' "

Nu menar ja ju inte dedär, lät bara så kul när hon sa de, å me hon menar ja ju givetvis Phebee i Vänner.. för vad skulle ja annars mena. Är ju de ena ja gör, sitta framför dumburken å glo vänner. Men vad är fel på de ?! :D Kul ju. Okey de är väl int de enda ja gör.. men nästan. de är ju standarden efter skolan. Kommer hem, tar en frukt lägger mej och ser vänner och somnar.. Not bad.

Jag är less på att man ska MÅSTA veta vad man ska bli och göra efter skolan. Att man måste välja sin framtid, och man ska svara så propert som möjligt. "Jag vill bli tatuerare.." "haha hur har du tänkt då. de har du väl redan sabbat me tanke på ditt linjeval."  "Jag vill bli svetsare.."  "Nej de vill du inte, de är kasst."  "Jag vill bli rörkrökare" " Jaha.. men är inte de lite för jobbit för en tjej ?"  Så i framtiden ska ja svara att "Jag vill bli en överviktig alkismorsa som lever på bidrag och bor med 50 underlater, jag vill gå omkring i morronrock dagarna i ända och se på dåliga tv-reklamer. Så säg inte att jag inte har mål i livet." Ska bli intressant att se vad folk svarar då, förmodligen blir de ett litet nervöst skratt och ett Jaha.. okey.. eum.. fint väder idag. För ärligt talat så har ja inte den blekaste vad jag vill göra efter skolan. Helt skulle jag vilja resa och jobba utomlands nått år.. men neeej de ska man inte, för så kan man ju få malaria eller herpes eller nått sånt. Jamen om man nu ska vara en sån viktipetter så ge fan i å fråga då. Leave me to my thoughts.

Sarkasm.. japp min bästa vän.

Low down ...

Satt och prata me en kär vän och vi kom in på ordet lycka.. vad är lycka ?

De är svårt att definiera, det är så mycke som egentligen är lycka. Men ja tror ändå att de är dom där småsakerna som alltid händer fast som man inte riktigt tänker på. För dom där stora grejerna man gör känns som flyktig lycka.. för dom händer, men sen övergår till minnen som sedan bleknar mer och mer. Men som sagt dom där småsakerna som bara värmer i själen och som egentligen bara är vardagliga men som gör att man trivs och mår bra.. Som tex.

när man ska sova och den man älskar ligger och håller om en, och man hör dens andetag och bara känner värmen från den andra personen. Då man känner att fantasimonstrena som finns under sängen eller i mörka hörnen inte kan skada en hur dom än försöker.

Eller då en vän ringer utan speciell anledning bara för att prata och höra hur man mår.. Det är lycka för mej. Då känner (iaf jag) att de överväger alla dom där kassa stunderna man har då och då... men som sagt.. lycka är svår att definiera.


" Low down once again,
Well, I'm struggling, now, to get by, my friend.
It's keepin' me up real late at night.
I just can't settle down my honky-tonk life.

Driftin' around, 'bout a half-past-four,
With the blues on my back an' a bottle on the floor.
Drinkin' till I think I'm gonna fall down.. "

I've been kicked by the wind, robbed by the sleet..

Måste först och främst bara påminna om att jag ÄLSKAR Johnny cash, ifall nån glömt de. Om hur underbar han är, hur vacker röst han har.

Var på spelning ikväll på krokodil, ett band spelade enbart johnny låtar, gissa om jag var lycklig. Sen spelade Hog Hill, grymt duktiga. De är nå polare till morsan och bekanta till mej. Ruskigt trevlig kväll, behövde få komma igång lite kändes de som. Så satt där i min goda ro och njöt av människorna på scenen som underhöll oss med denna underbara musik.

OMG ! satt å läste på en viss persons blogg, och läste om denna persons värderingar gällande homosexuella. Å ja säger bara att så trångsynt och självisk människa borde få sej ett riktigt smisk på rumpan. Iallafall stod det att homosexuallitet är ett felande beteende och att dom inte ska få adoptera/gifta sig för att barn tydligen MÅSTE ha en mamma och en pappa inte ett "substitut". Men lyssna här då din lilla hillbilly,  man måste inte ha barn och det är inte upp till nån annan att yttra sig om vad som är bra föräldraskap å inte. Man måste inte vara en mamma och en pappa, man kan lika gärna vara en mamma och en mamma eller en pappa och en pappa, så länge man bryr sej om barnet och är en bra förälder. Och om det är en "hetronorm" familj med en mamma och en pappa och dom skiljer sej och skaffar nya, är inte de ett substitut då ? De är exakt samma sak.
Att hoppa på en folkgrupp sådär är något av de mest idiotiska man kan göra, varför ska man bry sej så jävla mycke hela tiden ? varför kan man inte bara låta människor vara ifred och vara som dom är. Men nu ska väl nån smart jävel komma och säga Jamen varför skriver du såhär då, då gör du ju samma sak. nej de gör jag inte, jag klankar inte ner på nån (möjligvis nu denna persons åsikt i detta fall) och jag hetsar inte upp mej över ett problem som inte finns. snacka om primitivs beteende. Så länge man tar hand om varandra och visar varandra respekt spelar de väl ingen roll om vilken läggning man har. Har mucho mucho mer att säga om detta men de tänker jag ta upp med personen för såhär kan de inte vara. Behövde bara skriva av mej lite tills vidare. Jävla pucko. Okey NU är jag klar.


" I'v got arms and you've got arms
Lets go thoghter and ude those arms.
Lets go, time's a-wastin'
I'v got lips and you've got lips
Lets get thogether and use those lips.
Lets go, time's a-wastin'.. "

If someone said count your blessings now..

Åååååh ja orkar inte, allt känns tung, tröttsamt och gammalt. Känns som att allt är likadant, whats new ? Åssit.. har kommit i nån typ av vinter depprission känns de som. Ursh, allt irriterar och gör mej lessen.. ( å sen kan ju min jävla äckel cp mongo dator fara åt helvet, skrev fetlånga inlägget åsså laggar fanskapet ihop) Allt känns uttjatat och nött. Skulle behöva fara bort nånstans, typ thailand i tre veckor.. egebtligen skulle de räcka me lule en vecka, behöver lite omväxling eller nått extrem roligt. Hjälp mej !! Fast jag vet ju egentligen hur jag kan bota min tillfälligt kassa självkänsla, de gäller bara att få de gjort. Men jag säger dom Adidas, Just do it !

Sen är jag less på människan, fula själviska människan som bara bryr sej om hur man ska se ut och vara. Att man ska vara nån sorts perfektion. Ha rätta kläderna, ha rätta håret och vara så nära en superstjärna som möjligt. Och givetvis om man nu har lyckats få ett rätt i samhällets eviga tjat om beauty, så ska man ju visa upp de på så många sätt som möjligt. " Hej kolla på mej, detta är dagens outfit, kommentera. Men passa dej för att kommentera ärligt eller nått som inte behagar mej, för då inser jag att jag faktiskt inte är perfekt och att det kanske finns nån som int tyck som alla andra och vågar säga vad dom tycker. OH NO ! men jag kan fixa dehär, jag drar in magen lite extra, stoppar upp behån och putar me läpparna. Är jag perfekt nudå ? "  Sarkastiskt javet, men dock sant. har umgåtts för mycke me pojkarna i klassen och faktiskt börjat gå på deras snack lite, it sucks.. för jag vet ju ändå att de bara är ytlig bullshit, men får man höra de dagligen så börjar man också tänka i dom banorna. Och det är inte de minsta positivt alls. det är det som gett mej kass självkänsla.. Och sen blir de värre när man inte riktigt får en såndär värmande spontan komplimang av den man mest tycker om, gör så man bara tar fler steg neråt på sin inre stege. Jag vet att jag har gjort de iaf. och man behöver ju självklart inte överrösas me komplimanger och lovord, men att få höra att man duger från den man älskar, de räcker för mej.

Everyday I fight a war against the mirror, 
Cant take the person staring back at me.
Dont let me get me, Im my own worst enemy.
Its bad when you anoi your self..


In the youth of before..

Ja är 110% säker på att de spökar i vårt hus, faktiskt. För att dels så säger dom ju att de finns "spöken" överallt.. fast att säga spöken låter så barnsligt.. låter som om nån ska hoppa fram me ett vitt lakan å skrika BU ! å de är ju inte riktigt så ja menar. Nämen dom säger ju att folk å fä från förr lever kvar, kanske lever kvar vid nått dom älskar, kanske för att dom inte blev färdiga i livet.. jag vet inte. Är iallafall säker på att de spökar hos mej.

Bodde ensam hemma i helgen, och trots de så har de gått nån på övervåningen. Å de är inget som ja börjar tänka på just den här helgen, så har de vart förr också. Nu menar ja ju inte att de låter som att de är värsta discot där uppe, men man kan höra ibland hur nån tassar några steg där uppe. Eller att nått går nått steg nerför trappan. Det är lite obehagligt när man är ensam hemma.. Men de är sant faktiskt. Och för nån vecka sen när mange kom till mej stog vi och snackade i hallen, då vreds handtaget ner till ytterdörren och dörren öppnades lite. Som när de blir korsdrag typ, och mange stängde garanterat dörren och de var ingen utomhus. Lite småläbbigt.. Fast ändå spännande.

När jag låg och skulle somna i  min ensamhet igår kväll så låg jag och lyssnade lite, då hörde ja att datastolen rullas ut lite på övervåningen. De lät precis som när mamma ska gå och lägga sej, för ja tänkte att de va mamma innan ja kom på att ja är faktiskt ensam. Men stolen rullades ut lite sen togs de nått halvtyst steg sen vart de tyst igen.. Då kan ja ju berätta att ja vart rädd. För som sagt så är de int lika spännande när man är ensam. Och javet.. nu kommer nån viktig jävel komma å säga "De finns en logisk förklaring till allt, de va säkert bara huset som knarrade.. bla bla bla.. människan har aldrig gått på månen.. bla bla.." typ.. men de hörs faktiskt skillnad på om huset knarrar och om nån går ett steg.. Men om man ska lyssna på Ika i rutan "Man måste ju vara rädd för att kunna bli modig.." 


Ika i rutan snackar skrämsel..
http://youtube.com/watch?v=p3We9p4QdvY

Im like a soul gettin' over the war..

" Betyder glansen i ditt öga att du trånar och längtar?
eller är en ett rop efter ömhet
kanske är den helt enkelt en hinna av rädsla
av ensamhet och av trötthet.. "

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ !!! De måste ha varit nått av mina dummaste påhitt, blir äcklad så fort ja tänker tillbak på de..och dej förståss.. Dumma dumma jag. Får hurves varje gång ja förmår mej att tänka tillbaka. Vafan tänkte ja me ?! Galet. Aja man lär sej av sina misstag.. men ändå ursh. Kan man bli så helt äcklad av en människa ?! givetvis av personlighet.. jag är en för godtrogen människa.. slå på fingrarna. Sitter och lyssnar på gammal musik, eller ja gammal och gammal.. lite fetgammal och lite sommarplågor och lite allt möjligt.. får en å tänka tillbaka. BLÄ !

kanske egentligen inte godtrogen.. tror snarare de är att ja är lite väl tanklös, tänker att man lever föralltid och kan därför leva hursomhelst närsomhelst varsomhelst.. men har kommit på att även om man inte råkar illa ut eller nått sånt så har man kvar massa minnen av obehagliga saker och tillfällen. Tänkt om man kunde lägga alla minnen i en bok, så man slapp ha dom i de där kontoret mellan ögonen.. så kunde man bläddra igenom minnena när man själv ville, ist för att se igenom dom som en ful film när man minst vill de..

" From the hands it came down
From the side it came down
From the feet it came down
And ran to the ground
Between heaven and hell
A teardrop fell In the deep crimson dew
The tree of life grew

And the blood gave life
To the branches of the tree
And the blood was the price
That set the captives free
And the numbers that came
Through the fire and the flood Clung to the tree
And were redeemed by the blood

From the tree streamed a light
That started the fight 'Round the tree grew a vine
On whose fruit I could dine
My old friend Lucifer came
Fought to keep me in chains
But I saw through the tricks
Of six-sixty-six

From her hands it came down
From her side it came down
From her feet it came down
And ran to the ground
And a small inner voice Said "You do have a choice."
The vine engrafted me
And I clung to the tree.. "

Tips:
Like a soilder - Johnny cash
Redemtion - Johnny cash
American Woman - Lenny kravitz
Jumper - Third eye blond
( javet, ofta ens ja lyssnar på sånt..typ fjorropop.. men nu råkades den va lit bra.. )
 
She likes rock n' roll - ACDC
Old time rock n' roll - Bob segar

If you dont like it.. Bite me.

Kan männskor verkligen inte at att nån annan är bättre än en själv ? Satt igår kväll och läste i Bild extra eller hänt extra eller va dom nu heter.. tidningarna som lägger ut sidor och åter sidor om kändisars liv. Men iallafall så kommer ja til ett uppslag som bara är fullsmockat med folks brister.. "Tyra banks har faktiskt jätte hög panna så så perfekt och vacker är hon inte." Nähä ? och ? kan de vara så att hon inte är helt pefekt, för vem är de ? Hon är vacker men folk är för småsinta och kan inte glädjas åt andra så dom kan bara inte erkänna de. Blir otroligt less på sånt där jävla skitsnack, för i grund och botten så dom som säger Att (tex.) Tyra banks är egentligen ful för hon har ju hög panna, dom önskar egentligen att dom var hon för hon är gode jäkla het. Hur orkar man sitta och poängtera folks brister bara för att.. jah, egentligen bara för att. Alla är väl unika och vackra på sitt sätt, grjejen är bara att vissa publiceras mer än andra.

Samma sak är de i tex. Idol. Om vi tar som exempel Idol- vinnarn ( ingen kan väl ha missat att han vann, står precis överallt.. ) Kevin, när han sjöng så sjöng han läskigt bra, men om man nångång skulle sjunga en fel ton, eller tappa bort ett ord så skulle hela svenska folket sitta och utvärdera honom och komma fram till att Haha han är gentligen inte alls så bra, hörde du inte, han tog ju fel ton. så kass ! De är ju åter om denna avundsjuka och missundssammhet.. Ingen kan glöjdas åt nån annan, man kan låtsas vara glad men där inne nånstans så finns ändå avnudsjukan och tankarna Ja skulle kunna göra dedär minst lika bra, varför ska han/hon få stå där och inte jag ? Jag är säkert lite bättre.. dedär kan ja göra bättre.. Är de inte så ? Den som kommer till mej och säger att jag är aldrig svundsjuk eller ens liiite missundsam, den är ju fetlögnarn nr.I. För de ligger nog i människan natur att alltid vara bäst och högt på toppen, jävligt kasst gjort av the big man där uppe i skyn..

Varför orkar man ens egentligen jämnföra sej själv med alla dom där som lyckats lite mer ? För de är väl de man gör ? Icket bra, icket bra.. men egentligen kanske de är bättre å vara den där missundsamma typen hemma i soffan framför tv.n.. då slippar man ju iallafall bli utvärderad av folket på utsidan. Fast hah, de är ju inte bara kändisar folk avundas, de är även nära och kära, de spelar ingen roll vilken relation man har till personen så länge man ser nån annan lyckas så kryper den lilla avundsjukan fram ur hörnen för att etsa sej fast på insidan. Varför ? De tror ja ingen vet, för de är ju inte riktigt så i alla fall att man är avundsjuk bara för att vara avundsjuk, de är ju så människan är byggd.. Å de är väl inte bara människan som är så ? Även lejonen ska ha de största byten och bråkar sedan me den som har fått de, aporna ska ha den bästa platsen i trädet me flest bananer Kosta vad de kosta vill.. Allt handlar om att vara bästa störst och starkast, även om man inte är de kan man ju alltid låtstas..

Oh sweet back in the days..

Ja tänk va vissa människor gör för andra, verkligen säger upp sitt liv och sin tillvaro för att kunna plikta en annan människa.. hur sjukt är inte de ? Det är lite skrattretande enligt mej, för vad bra kommer ur de ? Åssit å inget... de enda som kommer ur de är ett ständig grävande i magen och en röst somsäger Detta är inte jag, de var inte dehär ja ville. Och visst, man gör väl misstag, man kanske väljer fel ibland, de gö rju alla ibland. Men då är de ju dom som egentligen i bakhuvudet vet att dom har gjort fel men skiter i den där magkänslan å fortsätter som vanligt.. å dom är ju bara goooode bosa ! (dumma i skallen) Dom borde verkligen checka över sin tillvaro och tänka ett steg längre på dedär valet dom gjorde.. tex. vad har man gemensamt me en karl som är över 20 år äldre ? Inte mkt skulle ja tro, kanske KANSKE om man har tur så tycker man om samma maträtter och filmer, och de är ju verkligen de som grundar ett förhållande.. fetchans.. så är de ju inte.. Å sen den där lite gubbsjuka karln som bara vill ha en liten oerfaren eld i sitt liv, lite extra spicy.. Jaha vilken bli kryddan då ? Förutmjukelse kanske, eller varför inte äckel från andra ?
Nä ja vet inte, andra kanske de tycker de är helt ok att gänga ihop me en dubbelt så gammal karl, för va är de för fel på de ? ALLT MÄNNSKOR ALLT, ÖPPNA ÖGONEN FÖRFAN. sitt inte bara där å säg hur fel ni tycker de är.. gör nånting istället.. herregud, vi människor är verkligen patetiska när de kommer till andra människa.. Vi är hög av hopplös feg KREATUR..

Hah.. här sitter jag och spyr galla över människan förfall och tillbakagång till stenåldern.. jag är ju trots allt en människa jag me (Japp de är faktiskt sant, man lär sej nått nytt varje dag), men jag tycker fortfarande att vi förfaller, vi litar för mycke på vad andra kan göra för oss, och glömmer bort att man är ju faktiskt sin egna person och man gör sina egna val och får sina egna följder.. Hoppsan, allt dedär ja förlitade mej på andra drabbade plötsligt mej själv, nämen ärsh då nu vart de ju jobbit.. aja nån kommer fixa dedär åt mej ändå.. He orndar sej.. Snacka om att inte lära sej av sina misstag.

Man säger att vi lever i den moderna tiden nu, att vi lever på apparater och moderniseringar.. jovisst nog kan de va så. Visst har våra samhällen och livsstil moderniserats, men människan i sej går då fan inte framåt. Ibland tror ja att de bara är våra kroppar som utvecklats, hjärnan glömde vi kvar där på stenåldern. För människor pratar hela tiden om industru, produktion, maskiner och utveckling.. när allt egentligen handlar om att hitta en partner (som helst ska va bra i sängen eller vara rik så man får skryta), bilda familj så fort som möjligt, skaffa bil och hus och leva gott.. Kosta va de kosta vill.. bevisligen..

Ditt pucko..

You bringin all the good things out in me..

Fick värsta nerslaget ikväll, blev helt yr, tappade känseln i fingrarna och hjärtat slog jättesnabbt.. skitläskigt var de.. plus att ja fick svårt å andas. Men jag överlevde,som alltid. Im superwoman ! typ.

Hur ska ja kunna förklara min kärlek till dej ? Du är den bästa som finns, är så glad att vi har hittat tillbaka till varandra. Du får mej och känna mej lite stadigare.. ute på lite hal is men ändå stadig.
För jag är inte van, jag är inte van att ha en annan människa att luta mej mot. Jag är inte van att ha nån som alltid finns där och bara är helt underbar (förutom mina älskade vänner såklart, ni är dom bästa. slår allt, finns alltid där att spackla när en spricka i muren kommer). För jag har förlorat så många fina vänner, eller förlorat och förlorat.. vi har väl växt ifrån varandra på nått konstigt sätt. För att man verkligen trodde skulle finnas kvar tillslutet finns en dag inte där längre. Just därför har jag så svårt att tro att nått nånsin kommer hålla livet ut. Jag vill inte säga att dom jag har nu kommer alltid finnas där, men de tror jag ändå. För även om man kanske har glidit ifrån varandra nångång sådär omsänder så har man alltid hittat tillbaka ,och  man upptäcker att dendär kärleken som bara vänner kan ha alltid funnits där. Tillsammans sår vi ett träd, våra grenar sprider sej åt alla håll hela tiden, från varandra, mot varandra.. de spelar ingen roll. För stammen är ändå alltid vi, och den kan aldrig gro isär.

Kärlek ? En kär lek.. Ettan förlorar tvåan vann. Jag  vet att jag är tvåan isåfall, för jag har vunnit. Därför säger ja dom där förbannade orden som är så svåra för mej annars, ta år dej hjärtat. För Jag älskar dej.


" Livin' easy, lovin' free, season ticket, on a one - way ride
Askin' nothin', leave me be, takin' everything in my stride
Don't need reason, don't need rhyme
Ain't nothing I'd rather do
Goin' down, party time, My friends are gonna be there too

No stop signs, speed limit, nobody's gonna slow me down
Like a wheel, gonna spin it. nobody's gonna mess me around
Hey Satan, payin' my dues, playin' in a rockin' band
Hey Mama, look at me, I'm on my way to the promised land.. "



(Sluta kolla upp mej, to late to apologize, this ship has saild)



             

They carrin' her home.. on the evening train.

Har fått tillbaka min dator nu, fungerande och fräsh. Givetvis funkade den itne samma dag som ja fick hem den, men  se är de ju alltid. alltid nått som kaxar. Men sen kom anders och kolla på den och fixade allt, har även fått ett nytt tangentbord (som om de är massa stav fel å skit så är de föratt ja int har vant mej än vid de nya ) så nu har mitt modifierade vackra gamla tangenbord åkt i korgen.

Har en konstig känsla i magen, är ensam hemma och de är mörkt  ute. Jag sitter i mitt rum och lyssnar på the one and only Cash och har en myslampa tänd i fönstret.. och jag vet inte hur man ska förklara känslan. Som en blandning av trivsel och värme men samtidigt dendär lilla känslan av att nått inte är som de brukar fast samtidigt allt är precis som de alltid varit. Kanske är de som är grejen, att allt är som vanligt igen.. tristess ? Jag vet inte, om ja stänger av musiken är allt så tyst..

Är facinerad, förundrad kanske.. nä facinerad är rätt ord, av människan. Inte anatomin eller så utan bara människan i största allmänhet. Som tex en klass. Hur man sätts samman pga av ett val och tvingas leva med varandra i tre år, tvingas bli vänner. Och att man trivs med det, att man tycker om att bli vänner med sånna som man aldrig annars hade stött på. Och när man tex går i korridoren, varför hälsar man bar på vissa? varför hälsar man inte på alla ? alla är vi ju männikor.. så varför kan mna inte då hälsa på hälsa på alla som om de vore en bekant när man kan hata en främling pga nått man hört nån annan säga ? Det är en tänkare, jag förstår inte människan.. hur den kan klara av att prata, gå och leva på ett visst sätt.. varför just så ? Varför är människan som den är ? Människan är ju ett pågående projekt som aldrig tar slut.. hur kan man bli kär i vissa och inte andra ? och varför blir man de ? vad är de ? Mänskligheten är bara en stor fet fråga utan svar.. facinerande..

" If you could read my mind, love,
What a tale my thoughts could tell.
Just like an old time movie,
'Bout a ghost from a wishin' well.
In a castle dark or a fortress strong,
With chains upon my feet.
You know that ghost is me.
And I will never be set free
As long as I'm a ghost that you can't see. "

               
 

Your a glowing star but right now you're on fire.

Jag vet inte vad eller hur ja ska skriva. Eller hur ja ska säga. Men jag vet att ja snart kommer få phsykbryt. Men jag älskar dej ska du veta, fina vänner ska man hålla fast vid. Och du är en fin vän. En av dom bästa ska du veta, men du måste tagga ner hjärtat. Så bli inte arg, för jag kan inte bara skita i heja heller. För de har ja prövat förr, att bara sopa de under mattan.. så jävla långt under mattan de går, jävlat under golvplankorna och ner i marken. Men de funkar inte i längden. För har tappat en bästa vän förr.. å tänker då fan inte låta de hända igen. Så nu är de upp till dej. Och jagvet att äen om de är jobbit att höra ibland att nån påpekar sina brister så blir de ändå bättre i slutändan. för allihopa, thats what friends are for.

There are moment when I dont know if its real, or if anybody feels the way I feel.
I need insperation... not just another negotiation.

Puss å knull hjärtegull

Perfection another word for misary..

Ja grunnar inte i mycke, men vissa saker etsar sej fast inombords. Sånna saker som man kanske ångrar men samtidigt är glad att man gjorde. För de är väl så att saker man gör och säger gör en till den man är, och jag är jag. Jag står för de ja gör och säger.. om än ja it är så stolt över allt så står ja ändå för de. Men då är de alla dessa förbannade missförstånd, så ja ska stå och försvara saker som ja inte ens sagt och gjort, men som ändå på nått sätt lyckas bli mitt fel. ÅÅH ja ork it !

Åsså dessa jävlar som inte kan ta att nån kanske verkligen står upp fö sej själv och sin åsikter.. nä för då är man ju antingen uppkäftig, fjortis eller bara jävla wannabe nånting. Så fan heller, man kanske bara är den man är.. men då är de ju också fel. För man ska väl vara nån perfekt illusion om den lilla perfekta tjejen, me perfekta åsikter och ett perfekt sätt att vara på. Jamen dåså Dagen nyheter Ja är väl it perfekt då, men ja är iaf mej själv å de är jävligt speciellt. Som ett litet virus ska den där lilla sökan efter perfektion och acceptans krypa under skinnet och leva där och var obekväm, för vem orkar gå omkring och låtsas bara för nån annan. Ta mej som jag är eller ta mej inte alls.

Åsså har ett annat sorts virus letat sej in inom mej, förvirring tror ja de heter. ORKA ENS !

"Look for the line between love and friends, we'll be twisting ourselfs again.. Follow me, baby I wont let you leave if you belive in me."


You make my heart and soul collide.

Känns som att de är fetmycke känslor som bara bubblar upp inombords just nu, ja vet inte varför. Ena sekunden är ja helt sprattlig och energisk och glad sen slår de om och ja känner bara blä, sjunker ner i soffan och blundar. Vill bara total glömma livet. Ja vet varken in eller ut. Jag tänker alldeles för mycke på allt, på sånt som vart på sånt som kommer hända och på sånt som ja vill ska hända mej aldrig kommer hända. ursh.

Det känns som att samtidigt som ja tar ett steg fram så vet ja att snart kommer allt slå tillbaka på mej och ja kommer ta två steg tillbaka, eller egentligen inte två utan ett steg.. så ja kommer varken framåt eller bakåt.. bara stannar kvar på samma jävla gammla ruta ett. Skulle som vilja fara bort ett tag, en längre tid.. typ nån månad eller två. bara fö att se hur de blir, bara för att få känna lunget och slippa tänka så mycke på saker som måste göras eller kännas. Fast samtisigt så vet ja att ja borde stanna kvar för att lyckas ta mej igenom allt, som kanske egentligen inte enns finns, Ja vet inte. jag antar att ja själv skapar mina problem och olyckor. för de är väl så man brukar säga att man skapar sin egna tur och otur... Ja vet inte. Jag vill ha nån vid min sida, samtidigt som ja vet att ja har de. De är de som verkligen stör mej, att ja vet saker men ja vet inte om ja riktigt vet att ja vet de. Jahaa.. hur logiskt lät dedär då ?! Men ja antar att ja får fortsätta tänka, fortsätta andas å bara helt enkelt se hur de går, ta dagarna som dom kommer. Dag för dag, timme för timme, minut för minut. För de är väl så man ska göra, de är väl så man förväntas göra ?

Uppdate:
haha åter igen en humörsvängnig, märker att de behövs inte mycke för att denna förbannade ..jah.. grej som kallas humör ska ändras. Just efter ja skrev tidigare så startade ja upp Hardcore Superstar igen å nog fan mådde ja bättre, jag behöver bara toner för att ändra på mej. Ja skiter i om öronen tar skada eller om högtalarna sprängs, ja ska ha på högsta volym för att hålla mej högst, så på me skinnjackan , nitbältet, svarta stuprörsjeans och band-tshirten, jag behöver rock n' roll, jag är rock n' roll, thats what I live for, Sex drugs and Rock 'n roll. ROCK ON !


"Dont know were we going, dont know where we've been. Sailing on and on, and away.."

                             

Singing Sweet home Alabama all summer long..

De börjar gå mot höst nu, och jäms me träden känner ja att ja också kommer vissna. Ja hatar hösten, den är varken sommar eller vinter. Att bleknar och blir grått, eller tja först blir allt vackert och fina färger bla bla bla.. men ja känner mej precis som ett sånt träd. Solbränd och fräsh, men dagarna går och den fina färgen kommer blekna och vi alla kommer bli glåmiga och trista med timmarna. Känns som att dagarna bara försvinner, allt rusar bara förbi. Jag hinner verkligen itne me, finns de ingen dosa man bara kan trycka rewind på ? Eller varför inte bara paous.. för de känner ja att ja behöver.. en paous.. från allt.

ja vill bort.. bort härifrån, från alla så kallade "människor" som ändå bara på natten i mina drömmar blir suddiga ansikten. Snart börjar skolan om, som att ja inte har nog me panik och ångest redan. Ja har inte alls hunnit göra allt ja ville i sommar, elelr tidigare överhuvudtaget. Jag var på yoga för några dagar sen, och då säger dom att man ska ta djupa andetag för att ge syre åt muskeln där de stramar och spänner, men ja andas varje dag och de blir inte alls bättre. jag tillför syre till hela min kropp och själ men de stramar och spänner lika mycke ändå.

Men å andra sidan, kanske de är bra att börja om skolan, fortsätta andas och få lite struktur på tillvaron igen. En liten liten del av mej knner att de ändå kommer bli lite kul med skolan, träffa alla igen. blä.. dom här känslorna är olika för varje dag, idag är de tisda.. imorrn är de onsda.. sen kommer torsda, vem vet vad livet har att bjuda på då.


Ja hade en vän, en bästa vän. Men hon slutade höra av sej när sommarn kom. Vet inte varför men av nån anledning gled vi isär. Vilket känns skummt, för förra sommarn så var vi tillsammans hela tiden, som jing och jang.. men min jing del saknar sin jang del. Ja hade en bästa vän, är hon fortfarnde kvar ?


How can I loose faith in something that dont even exist ?

"I was born long ago.I am the chosen I'm the one. I have come to save the day
And I won't leave until I'm done. So that's why you've got to die. You got to breath and have some fun
Though I'm not paid I play this game. And I won't stop until I'm done
..But what I really want to know is. Are you gonna go my way? And I got to got to know"

Igår var de valborg, skojjit värre. Kändes skönt att få göra nått, umgås me alla vänner. Dricka lite å ha kul. Leva fritt lite. Och kvällen blev trots allt lyckad även fast min pissdåliga dag. Men då ordnade ju kvällen upp allt :D So dont cry for me argentina.

Men.. alltid detta men. Att hur kan man vara så uppåt och sen på en millisekund har allt förändrats. Allt som behövs är en liten väntan, en väntan utan svar. Tomt. För är de inte så att människor behöver respons, spelar ingen roll vad de gäller. Säger man "Vad fin du är." så vill man höra tack. Säger man "Dra åt helvete" vill man höra nån form av mening tillbaka. Slår man nån vill man ha respons. Alltid denna respons. För om människan man konfronterat på ett sätt inte ger ett svar, då blir man stum och osäker och inte riktigt vet vad man ska göra. Då bli de fel. Vi lever på andra människor, vi är som parasiter som lever av varandra och andra. Alltid ska man ha nånting tillbaka. Att ge och ta brukar man ju säga, och så är de.. i vilket sammanhang som helst. Och när man väl får den respons man vill ha så tänker man itne ens på de, man tar de för givet. Ursh.. vi människor är patetiska.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0