In the youth of before..
Ja är 110% säker på att de spökar i vårt hus, faktiskt. För att dels så säger dom ju att de finns "spöken" överallt.. fast att säga spöken låter så barnsligt.. låter som om nån ska hoppa fram me ett vitt lakan å skrika BU ! å de är ju inte riktigt så ja menar. Nämen dom säger ju att folk å fä från förr lever kvar, kanske lever kvar vid nått dom älskar, kanske för att dom inte blev färdiga i livet.. jag vet inte. Är iallafall säker på att de spökar hos mej.
Bodde ensam hemma i helgen, och trots de så har de gått nån på övervåningen. Å de är inget som ja börjar tänka på just den här helgen, så har de vart förr också. Nu menar ja ju inte att de låter som att de är värsta discot där uppe, men man kan höra ibland hur nån tassar några steg där uppe. Eller att nått går nått steg nerför trappan. Det är lite obehagligt när man är ensam hemma.. Men de är sant faktiskt. Och för nån vecka sen när mange kom till mej stog vi och snackade i hallen, då vreds handtaget ner till ytterdörren och dörren öppnades lite. Som när de blir korsdrag typ, och mange stängde garanterat dörren och de var ingen utomhus. Lite småläbbigt.. Fast ändå spännande.
När jag låg och skulle somna i min ensamhet igår kväll så låg jag och lyssnade lite, då hörde ja att datastolen rullas ut lite på övervåningen. De lät precis som när mamma ska gå och lägga sej, för ja tänkte att de va mamma innan ja kom på att ja är faktiskt ensam. Men stolen rullades ut lite sen togs de nått halvtyst steg sen vart de tyst igen.. Då kan ja ju berätta att ja vart rädd. För som sagt så är de int lika spännande när man är ensam. Och javet.. nu kommer nån viktig jävel komma å säga "De finns en logisk förklaring till allt, de va säkert bara huset som knarrade.. bla bla bla.. människan har aldrig gått på månen.. bla bla.." typ.. men de hörs faktiskt skillnad på om huset knarrar och om nån går ett steg.. Men om man ska lyssna på Ika i rutan "Man måste ju vara rädd för att kunna bli modig.."
Ika i rutan snackar skrämsel..
http://youtube.com/watch?v=p3We9p4QdvY
Bodde ensam hemma i helgen, och trots de så har de gått nån på övervåningen. Å de är inget som ja börjar tänka på just den här helgen, så har de vart förr också. Nu menar ja ju inte att de låter som att de är värsta discot där uppe, men man kan höra ibland hur nån tassar några steg där uppe. Eller att nått går nått steg nerför trappan. Det är lite obehagligt när man är ensam hemma.. Men de är sant faktiskt. Och för nån vecka sen när mange kom till mej stog vi och snackade i hallen, då vreds handtaget ner till ytterdörren och dörren öppnades lite. Som när de blir korsdrag typ, och mange stängde garanterat dörren och de var ingen utomhus. Lite småläbbigt.. Fast ändå spännande.
När jag låg och skulle somna i min ensamhet igår kväll så låg jag och lyssnade lite, då hörde ja att datastolen rullas ut lite på övervåningen. De lät precis som när mamma ska gå och lägga sej, för ja tänkte att de va mamma innan ja kom på att ja är faktiskt ensam. Men stolen rullades ut lite sen togs de nått halvtyst steg sen vart de tyst igen.. Då kan ja ju berätta att ja vart rädd. För som sagt så är de int lika spännande när man är ensam. Och javet.. nu kommer nån viktig jävel komma å säga "De finns en logisk förklaring till allt, de va säkert bara huset som knarrade.. bla bla bla.. människan har aldrig gått på månen.. bla bla.." typ.. men de hörs faktiskt skillnad på om huset knarrar och om nån går ett steg.. Men om man ska lyssna på Ika i rutan "Man måste ju vara rädd för att kunna bli modig.."
Ika i rutan snackar skrämsel..
http://youtube.com/watch?v=p3We9p4QdvY
Kommentarer
Trackback
