If someone said count your blessings now..
Åååååh ja orkar inte, allt känns tung, tröttsamt och gammalt. Känns som att allt är likadant, whats new ? Åssit.. har kommit i nån typ av vinter depprission känns de som. Ursh, allt irriterar och gör mej lessen.. ( å sen kan ju min jävla äckel cp mongo dator fara åt helvet, skrev fetlånga inlägget åsså laggar fanskapet ihop) Allt känns uttjatat och nött. Skulle behöva fara bort nånstans, typ thailand i tre veckor.. egebtligen skulle de räcka me lule en vecka, behöver lite omväxling eller nått extrem roligt. Hjälp mej !! Fast jag vet ju egentligen hur jag kan bota min tillfälligt kassa självkänsla, de gäller bara att få de gjort. Men jag säger dom Adidas, Just do it !
Sen är jag less på människan, fula själviska människan som bara bryr sej om hur man ska se ut och vara. Att man ska vara nån sorts perfektion. Ha rätta kläderna, ha rätta håret och vara så nära en superstjärna som möjligt. Och givetvis om man nu har lyckats få ett rätt i samhällets eviga tjat om beauty, så ska man ju visa upp de på så många sätt som möjligt. " Hej kolla på mej, detta är dagens outfit, kommentera. Men passa dej för att kommentera ärligt eller nått som inte behagar mej, för då inser jag att jag faktiskt inte är perfekt och att det kanske finns nån som int tyck som alla andra och vågar säga vad dom tycker. OH NO ! men jag kan fixa dehär, jag drar in magen lite extra, stoppar upp behån och putar me läpparna. Är jag perfekt nudå ? " Sarkastiskt javet, men dock sant. har umgåtts för mycke me pojkarna i klassen och faktiskt börjat gå på deras snack lite, it sucks.. för jag vet ju ändå att de bara är ytlig bullshit, men får man höra de dagligen så börjar man också tänka i dom banorna. Och det är inte de minsta positivt alls. det är det som gett mej kass självkänsla.. Och sen blir de värre när man inte riktigt får en såndär värmande spontan komplimang av den man mest tycker om, gör så man bara tar fler steg neråt på sin inre stege. Jag vet att jag har gjort de iaf. och man behöver ju självklart inte överrösas me komplimanger och lovord, men att få höra att man duger från den man älskar, de räcker för mej.
Everyday I fight a war against the mirror,
Cant take the person staring back at me.
Dont let me get me, Im my own worst enemy.
Its bad when you anoi your self..
Sen är jag less på människan, fula själviska människan som bara bryr sej om hur man ska se ut och vara. Att man ska vara nån sorts perfektion. Ha rätta kläderna, ha rätta håret och vara så nära en superstjärna som möjligt. Och givetvis om man nu har lyckats få ett rätt i samhällets eviga tjat om beauty, så ska man ju visa upp de på så många sätt som möjligt. " Hej kolla på mej, detta är dagens outfit, kommentera. Men passa dej för att kommentera ärligt eller nått som inte behagar mej, för då inser jag att jag faktiskt inte är perfekt och att det kanske finns nån som int tyck som alla andra och vågar säga vad dom tycker. OH NO ! men jag kan fixa dehär, jag drar in magen lite extra, stoppar upp behån och putar me läpparna. Är jag perfekt nudå ? " Sarkastiskt javet, men dock sant. har umgåtts för mycke me pojkarna i klassen och faktiskt börjat gå på deras snack lite, it sucks.. för jag vet ju ändå att de bara är ytlig bullshit, men får man höra de dagligen så börjar man också tänka i dom banorna. Och det är inte de minsta positivt alls. det är det som gett mej kass självkänsla.. Och sen blir de värre när man inte riktigt får en såndär värmande spontan komplimang av den man mest tycker om, gör så man bara tar fler steg neråt på sin inre stege. Jag vet att jag har gjort de iaf. och man behöver ju självklart inte överrösas me komplimanger och lovord, men att få höra att man duger från den man älskar, de räcker för mej.
Everyday I fight a war against the mirror,
Cant take the person staring back at me.
Dont let me get me, Im my own worst enemy.
Its bad when you anoi your self..
Kommentarer
Trackback
