MLundmark

Bittersweet, You're gonna be the death of me. I dont want you, but I need you. I love you and hate you at the very same time..

Känner en konstig känsla i magen, ja vet inte vad de är.. men de är en bra känsla. Himmlen är blå och sjärnklar, mina vänner har de bra och de går framåt. Jag känner en positiv känsla. Min bubbla är stark igen, min mark är solid. Jag har tagit ett steg högre på min trappa, jag längtar efter att få se vad som väntar där uppe, men efter tidigare erfarenheter tänker jag inte rusa upp för d kan vara halt och lätt att halka ner igen, då slår man sej, då gör de ont. För man brukar säga "ett steg fram är två steg bak" Nu känns de som att jag tagit ett steg fram istället och lixom glömt bort dedär med att gå tillbaka. Får se hur de är imorron, jag tror mina gropar, mina sprickor beror ganska mycke på tristess. På att när jag är hemma själv och inte har nått att göra så tänker jag för mycke, som sagt analyserar sönder saker. Men jag håller mej sysselsatt.. jag håller mej i sällskap. Jag badade i Mias jacuzzi men Mia och erika idag, kändes som att alla bekymmer stannade kvar i poolen, att jag som tvättade av mej de smutsiga, det som annars tynger ner så mycke. Jag känenr mej ren. Som att djupt under dedär jobbiga smutsiga finns de lyckliga. Its time for some changes around here, såsant.. har klippt av de långa håret, har tvättat bort mina sorger, de känns bra. Men vem vet när dom växer tillbaka.. vem vet om jag fortsätter hålla håret kort och därme kanske också mina bekymmer håller sej borta. De får framtiden utvisa... Min mentala istid har smält totalt nu, som polarisarna, min vattennivå steg med att isarna smälte. Så nu ligger jag högre, jag flyter med strömmarna, simmar motströms när ja känner för de. Men känner att jag måste inte längre kämpa för att hålla mej på ytan, jag kan andas utan att slita ut med med simtag. Jag komemr inte drunka, jag kommer överleva.

Jag älskar dej hjärtat.