Att sitta och titta på gamla bilder får en att minnas, och som med de mesta minns man bara dom goda stunderna. Så är iallafall jag, jag minns inte alla pubertetsbråk me mamma, alla läxor, alla snedasteg. Jag minns fjortisfyllor, moppetiderna, allt vi gjorde för att slippa skolan och bara hänga, tjuvrökningen bakom skolan, att vaka tre nätter i rad trots de var skolvecka, gänget, att vara nykär och inte behöva bry sig om i princip något.

Vad jag vill minnas så var jag en ganska turbulent och rebellisk tonåring, jag var den som gjorde min röst hörd och sa ifrån, jag var den som ena dagen var svartsminkad och andra dagen bar en väldigt rosa kristen skjorta. Jag var den som skrattade och gjorde mina egna spår medans andra dagen grät i sängen och hormonerna rusade. De var fina tider det. Tider då man grundade nutiden, då man i tafatta försök att hitta sig själv gick mina på mina.

Aah tonåren den tonåren, vi var vårat gäng som alltid hängde, vi gasade med mopparna till sent på kvällarna, alltid fanns de hyss och bus att hitta på. Aldrig var de tråkigt.. de är vill ja minnas iaf.

Sen gick vi ut nian och gymnasiet hägrade, moppe vart pinsamt och man skulle plötsligt verka väldigt vuxen. Men trots att man böt ut HBn mot öl och tyckte att högstadieelever var pluttiga så var vi fortfarande samma småskitar. Och hur mycket man än tyckte skolan sög så ,nu i efterhand, var den sjukt kul. Vi hade allt framför oss, körkort, studenten, galna fester och flytta hemmifrån. Allt kändes väldigt avlägset men ändå så nära. Nu är det gjort och jag känner mig gammal..

Något som alltids facinerat mig är, att då hade man en inkomst på 1050kr plus eventuella bidrag från mamma och nått litet futtigt extra jobb, men de räckte ändå. Det räckte till att gå på bio, käka ute, tanka bilen ( eller moppen som av nån anledning vart otroligt accepterat igen efter ett tag, lathet ? ) och alla andra intressen man då hade, och nu har man en inkomst på x antal fler tusen och ibland får man de knappt att gå ihop. Och jag kan tycka att bortsett från hyra och sådana tråkiga kostnader så är inte intressena så vidare annourlunda. Konstigt dedär.

Nä, när jag var 15 kunde jag knappt vänta på att få bli vuxen men nu så kan vill jag bara förlora mig i Peter Pan och låta honom ta med mig till neverneverland. Har jag en 20års-kris eller är det bara tonåringen inombords som fortfarande inte riktigt hittat rätt ?

Men vad jag vet är att nu har syster precis påbörjat livet, hon har fått moppe och nu är de hennes tid att skapa historia. Grattis gullet.

   

Bättre senare än aldrig. Lägger upp mitt senaste tillskott :)

well there ain't no use in turnin' on your light babe,
the silly light i've never owned.
well there ain't no use in turnin' on your light babe,
'cause i'm on the dark side off the road.
still i wish there was something you could do or say,
to try and make me change my mind and stay,
but honey, you never di to much talkin' anyway
but don't think twice 'cause it's alright...

Som att ja längar..

Its alive ! Ja, vad kan man säga ? Att detta me bloggandet kanske riktigt längre är min grej, i ett försök att peppa sej själv och faktiskt få något skrivet så lägger ja upp en plan, en bloggplan om att skriva varje dag i en månad. Men hur bra gick de ? Ganska käpprätt å nånstans. De sket sej första dagen då ja fuskade genom att lägga upp tre inlägg för att se de som "ledigt" i två dagar. Hmm.. känns bra att fuska mot sej själv.

Men sen sa min goda vän linda på facebook, VAFAN ! uppdatera. Så here i am. Men då är ju frågan, vad ska man skriva om ? De har ju hänt en del saker, såsom ny hårfärg, nytt boende, nya vänner och nya äventyr.. Eller vem ska ja lura, ja har mina vänner och ja är fortfarande en nolifer som bara jobbar, tränar eller ser en bra rulle. Men de är väl ett life de också ? Snälla håll me, så slipper ja känna mej som en totally loser. Haha, okey okey ja kanske överdriver lite, men januari februari mars känns som en dömånad. Hoppas sommarn kommer snart..

Jag är ett såkallat skilsmässorbarn, jag har en mamma och pappa på skilda håll.. eller skillda och skilda, båda bor på samma gata. Ironi ? Jag har den bästa mamma en människa kan få, denna mor bor jag fulltime hos. Min mamma är frisör och egenföretagare, same same. De är hon som sköter om min fina look. Min mamma är min bästa vän, nån ja kan prata me allt om och som alltid kommer med fina lösningen om ja har problem.

Ja släktar nog mest på min kära mor, vi är väldigt lika i sättet. Omän vi kan ha väldigt skilda åsikter så får vi båda vår röst hörd. Mamma är en partydrottning och aldrig sen att hitta på nått kul. En tuff brud i lysförpackning, även hon born and raised här i piteå. Hon är nyfyllda 46 år ung, eller de kanske man int får säga högt ;)

Hon är även tillsammans me en skön kille vid namn Örjan, kanske skulle nämna att hon själv heter likt mitt mellannamn Ulrika. Javet inte hur man ska beskriva henne, hon är bäst helt enkelt.

Sen har vi min pappa Ove, ett seglar freak och lärare som även han har näsan djupt nere i musikens sköna toner. De gillas, han bor i ett trefärgat hus tillsammans me sin fru Camilla och lilla söta dottern Svea. Han kör en toyota kombi som ja fått agera bogserbil för många gånger ;) Han har sin ögonsten segelbåten Feelgood, en båt som fått känna på alltfrån danmarks vattenstänk och sthlm skärgårds solnedgångar.

Silvertejp är gubbens bästa vän, man brukar säga att de som inte pappa kan laga med silvertejp måste kastas, och de stämmer bra, spelar ingen roll om de är bilar eller kläder, allt går me silvertejp ! 

Jag och pappa har haft våra tvister, på gott och ont, men i dags läget rockar vi på hans slueskonserter och snackare andra världskriget ihop. De funkar, man kan väl säga Dont sing about the old days.


Javet inte, de är svårt att beskriva ens päron. Dom bara är. Päron är alltid päron, lets leave it at that.