MLundmark

De börjar gå mot höst nu, och jäms me träden känner ja att ja också kommer vissna. Ja hatar hösten, den är varken sommar eller vinter. Att bleknar och blir grått, eller tja först blir allt vackert och fina färger bla bla bla.. men ja känner mej precis som ett sånt träd. Solbränd och fräsh, men dagarna går och den fina färgen kommer blekna och vi alla kommer bli glåmiga och trista med timmarna. Känns som att dagarna bara försvinner, allt rusar bara förbi. Jag hinner verkligen itne me, finns de ingen dosa man bara kan trycka rewind på ? Eller varför inte bara paous.. för de känner ja att ja behöver.. en paous.. från allt.

ja vill bort.. bort härifrån, från alla så kallade "människor" som ändå bara på natten i mina drömmar blir suddiga ansikten. Snart börjar skolan om, som att ja inte har nog me panik och ångest redan. Ja har inte alls hunnit göra allt ja ville i sommar, elelr tidigare överhuvudtaget. Jag var på yoga för några dagar sen, och då säger dom att man ska ta djupa andetag för att ge syre åt muskeln där de stramar och spänner, men ja andas varje dag och de blir inte alls bättre. jag tillför syre till hela min kropp och själ men de stramar och spänner lika mycke ändå.

Men å andra sidan, kanske de är bra att börja om skolan, fortsätta andas och få lite struktur på tillvaron igen. En liten liten del av mej knner att de ändå kommer bli lite kul med skolan, träffa alla igen. blä.. dom här känslorna är olika för varje dag, idag är de tisda.. imorrn är de onsda.. sen kommer torsda, vem vet vad livet har att bjuda på då.


Ja hade en vän, en bästa vän. Men hon slutade höra av sej när sommarn kom. Vet inte varför men av nån anledning gled vi isär. Vilket känns skummt, för förra sommarn så var vi tillsammans hela tiden, som jing och jang.. men min jing del saknar sin jang del. Ja hade en bästa vän, är hon fortfarnde kvar ?