Ja kan inte ens stå när du inte ser på...
Va vore jag utan dina andetag ? Du är värd att dö för.
De är svårt när man inte vet vad man egentligen vet.. känns som tomt på nått sätt, känn som att ja egetligen borde göra en sak men ja vill inte. Passion ? glöd ? eld ? nej.. aska.. grå tom livslös aska. Vad går livet ut på ? att bli beroende av en viss människa ? att leva efter en annans villkor ? tydligen.
Ja gjorde de, ja släppte in en annan i min bubbla, och hur blev de ? min bubbla sprack. jag ligger numera bara på golvet och känner hur ja flyter iväg, torkar in i golvet. Snart är ja borta, gone, away.. då finns de ingen återvändo. då måste ja byta golv, kan inte ha mitt egna längre. De är förstört. Då måste jag lita fullständigt på att någon annan har stadigare golv, stadigare mark än min egna. För mitt golv, min mark min grund måste bytas ut. Den är förstörd.
Men trots att jag måste byta ut min mark, trots att jag måste dela den me nån annan så har ja ändå mina egna ben att stå på, jag min egna kropp att lita på. Mej själv, jag ! jag ska lära mej leva igen, jag hitta tillbaka, jag ska hitta tryggheten. För den kan egentligen ingen ta ifrån mej, kanske låna, men inte ta bort helt. Den finns därute nånstans.. De gäller bara att följa spåren. jag tror absolut att de finns fortspår som leder till min förlorade självständighet. Stora spår, sånna som man ser men blundar för att man inte vill se. Men dom finns.
De är svårt när man inte vet vad man egentligen vet.. känns som tomt på nått sätt, känn som att ja egetligen borde göra en sak men ja vill inte. Passion ? glöd ? eld ? nej.. aska.. grå tom livslös aska. Vad går livet ut på ? att bli beroende av en viss människa ? att leva efter en annans villkor ? tydligen.
Ja gjorde de, ja släppte in en annan i min bubbla, och hur blev de ? min bubbla sprack. jag ligger numera bara på golvet och känner hur ja flyter iväg, torkar in i golvet. Snart är ja borta, gone, away.. då finns de ingen återvändo. då måste ja byta golv, kan inte ha mitt egna längre. De är förstört. Då måste jag lita fullständigt på att någon annan har stadigare golv, stadigare mark än min egna. För mitt golv, min mark min grund måste bytas ut. Den är förstörd.
Men trots att jag måste byta ut min mark, trots att jag måste dela den me nån annan så har ja ändå mina egna ben att stå på, jag min egna kropp att lita på. Mej själv, jag ! jag ska lära mej leva igen, jag hitta tillbaka, jag ska hitta tryggheten. För den kan egentligen ingen ta ifrån mej, kanske låna, men inte ta bort helt. Den finns därute nånstans.. De gäller bara att följa spåren. jag tror absolut att de finns fortspår som leder till min förlorade självständighet. Stora spår, sånna som man ser men blundar för att man inte vill se. Men dom finns.
Kommentarer
Trackback
