That aint bad luck..

Jag älskar min bil, de måste ja erkänna. Men hade min röda flamma vart en (vänta nu, flamma ! nja snara Röda ishelvete !) kille så hade ja dumpat han för läääänge sen ! Men visst, ja älskar min pärla. Men de för INTE bra vinterdäck. Körde fast på gården igår kväll kl 4.00 på natten. Mörcan hade stått i Älsklingens garage hela kvällen å tinat upp så tänkte, Jaa ja snor mamis plats i carporten när ja kommer hem. Joda, körde ut mammas bil, backade upp min.. men länge än så kom ja inte. För visst fan körde ja fast, och körde fast så pass att varken min eller mammas bil tog sej in i carporten. Så där stog två bilar, en Mercedes-Benz å en Elantra, dömda till att frysa huven av sej hela natten, med en tom carport utom räckhåll, flinandes i mörkret. To bad.

Sen när ja idag skulle hem från Farmor å Farfar, kom detta problem upp igen. Hade dock så tur att kära Farbror skulle hem samtidigt och hjälpte mej att komma loss dom sjuhundrafemtioelva gångerna benzen grävde ner sig i den kalla snön. Men så sant som jag sitter här, så kom ja loss och tog mej hem. Goodie goodie.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0