Thanks again for being my friend and straighten out my life

Man brukar ju säga att man alltid har ett livslångt sökande efter sin livskamrat, att man oftast inte hittar den vid 18 års ålder.. eller ja snarare 17 år. Iallafall så skulle jag lätt kunna spendera resten av mitt liv med min Älskling, jag är inte nån som har så mycke tro på äktenskap, barn och hela familjeköret, men med honom vill ja skaffa barn, hus och volvo.. Gosh I wanna be a soccer mom.. Typ, visst har vi våra tvister om mycke och jag kan ha mina utbrott på hur han ibland säger emot mej eller lägger fram sina komentarer, men trots de så älskar ja honom mer än nånting annat. Han är mer än bara en underbar pojkvän, han är även min bästa vän.. nån som jag kan prata om precis allt med. Som kanske inte alltid visar att han förstår men jag vet ändå att han förstår. Nån som alltid finns där och är perfekt på de sättet bara han kan.

Jag tror inte på själsfränder, och de tror ja inte vi är heller.. men jag vet att trots våra olikheter så passa vi ihop. Vi är som jing och yang, mötet mellan två världar. Jag är inte perfekt, jag har också mina sidor, men trots dessa så finns han kvar hos mej och älskar mej för den jag är. Och för de älskar ja honom. Puss min älskling och tack för att du finns och bara är du <3

"Jag fattar inte.."
"Du behöver inte förstå allt.."
"Nej de är klart, ja har ju dej.."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0