Keep up the light.
Folk som tycker att livet och världen är ett living hell, borde kanske ta och försöka prata med någon istället för att hoppas att folk ska läsa ens miserabla blogg och komma till undsättning. Kanske dom borde prata med en levande människa så att personen får lite respons, och om man gjort detta och inte fått den respons man vill ha kanske problemet inte längre är värt att tänka på. Always look on the bright side of life :)
Show me that inside...
För de är ju bara små petinesser som folk opererar sej för. Alla har vi komplex över nått men de vi ser på oss själva ser itne alla andra. Och vem är de man gör dej till för ? Är de för att folk tror att man är nån bättre människa för att han eller hon är snygg ? Varför ? Får folks blickar tjejer att känna sej trygga ? (ursäkta om ja skriver om tjejer men de är dom som ligger under värst ideal om att va snygg enligt mej) Och vad är man trygg från då ? De är ju inte så att ett monster ligger under sängen och lurar och ska äta upp en för att man är "ful". Vilken trygghet ger snygghet ? Ja skulle snarare säga tvärtom, att om man operar sej så löper man större risk för infektioner och sånt än om man inte opererar sej, tänkt om operationen blir fel och man skäms mer över sej själv än tidigare. är de då värt att ta risken ? Varför slösa 1000 tals kronor på att försöka duga för andras blickar.
Och detta eviga that om att skönheten sitter inombords, nog är man less på att höra de men de är ju sant. För är de inte så att dom flickor med lite skavanker är vackrare i längden, dom är inte lika osäkra och trånande efter folks bekräftelse. Dom opererade flickorna är nog gode osäkra inombords även fast doim kanske inte vet de. Men är de inte de allt handlar om från början, osäkerheten på sej själv. Då säger vissa folk att "Men ja opererade större bröst för min egna självk'änsla, jag gjorde det för att jag ville ha de för min egna skull." Det är ju bara bullshit, för om man inte var osäker på sej själv och trånande efter bekräftelse då skulle man inte operera sej. kan man inte bara lägga pengarna på en resa till Thailand istället och skaffa en shysst bränna, naturlig skönhet. Dessutom så har man alltid komplex över nått, när man har ixat till brösten så är de ju alltid nått annat man kommer på som är fel. Tillslut ser man ut som Michael jacksson. Och jag slåt vad om att dom flesta har komplex, även om inte just för tuttarna kan vara vad som helst, håret, ögonbrynen, ögonfransarna, öronen, armbågarna varför inte tårna ? men hur ska man orka operera sej till att se ut som den "perfekta" barbien. FÖr vad är Perfektion ? Den är väl olika i allas ögon.
När jag pratar med killar säger dom oftast att "plastiga" tjejer är oftast inte dom som dom vill ha. Utan killarna vill hellre ha en gla naturlig tjej med härlig utstrålning, så Le och var glad de kommer man längst med.
Rise with the sun and welcome the day..
Bittersweet, You're gonna be the death of me. I dont want you, but I need you. I love you and hate you at the very same time..
Känner en konstig känsla i magen, ja vet inte vad de är.. men de är en bra känsla. Himmlen är blå och sjärnklar, mina vänner har de bra och de går framåt. Jag känner en positiv känsla. Min bubbla är stark igen, min mark är solid. Jag har tagit ett steg högre på min trappa, jag längtar efter att få se vad som väntar där uppe, men efter tidigare erfarenheter tänker jag inte rusa upp för d kan vara halt och lätt att halka ner igen, då slår man sej, då gör de ont. För man brukar säga "ett steg fram är två steg bak" Nu känns de som att jag tagit ett steg fram istället och lixom glömt bort dedär med att gå tillbaka. Får se hur de är imorron, jag tror mina gropar, mina sprickor beror ganska mycke på tristess. På att när jag är hemma själv och inte har nått att göra så tänker jag för mycke, som sagt analyserar sönder saker. Men jag håller mej sysselsatt.. jag håller mej i sällskap. Jag badade i Mias jacuzzi men Mia och erika idag, kändes som att alla bekymmer stannade kvar i poolen, att jag som tvättade av mej de smutsiga, det som annars tynger ner så mycke. Jag känenr mej ren. Som att djupt under dedär jobbiga smutsiga finns de lyckliga. Its time for some changes around here, såsant.. har klippt av de långa håret, har tvättat bort mina sorger, de känns bra. Men vem vet när dom växer tillbaka.. vem vet om jag fortsätter hålla håret kort och därme kanske också mina bekymmer håller sej borta. De får framtiden utvisa... Min mentala istid har smält totalt nu, som polarisarna, min vattennivå steg med att isarna smälte. Så nu ligger jag högre, jag flyter med strömmarna, simmar motströms när ja känner för de. Men känner att jag måste inte längre kämpa för att hålla mej på ytan, jag kan andas utan att slita ut med med simtag. Jag komemr inte drunka, jag kommer överleva.
Jag älskar dej hjärtat.
Ja kan inte ens stå när du inte ser på...
De är svårt när man inte vet vad man egentligen vet.. känns som tomt på nått sätt, känn som att ja egetligen borde göra en sak men ja vill inte. Passion ? glöd ? eld ? nej.. aska.. grå tom livslös aska. Vad går livet ut på ? att bli beroende av en viss människa ? att leva efter en annans villkor ? tydligen.
Ja gjorde de, ja släppte in en annan i min bubbla, och hur blev de ? min bubbla sprack. jag ligger numera bara på golvet och känner hur ja flyter iväg, torkar in i golvet. Snart är ja borta, gone, away.. då finns de ingen återvändo. då måste ja byta golv, kan inte ha mitt egna längre. De är förstört. Då måste jag lita fullständigt på att någon annan har stadigare golv, stadigare mark än min egna. För mitt golv, min mark min grund måste bytas ut. Den är förstörd.
Men trots att jag måste byta ut min mark, trots att jag måste dela den me nån annan så har ja ändå mina egna ben att stå på, jag min egna kropp att lita på. Mej själv, jag ! jag ska lära mej leva igen, jag hitta tillbaka, jag ska hitta tryggheten. För den kan egentligen ingen ta ifrån mej, kanske låna, men inte ta bort helt. Den finns därute nånstans.. De gäller bara att följa spåren. jag tror absolut att de finns fortspår som leder till min förlorade självständighet. Stora spår, sånna som man ser men blundar för att man inte vill se. Men dom finns.
GLAD MIDSOMMAR ! :D
Jag ser inte riktigt de roliga me julen ?! vars finns dedär som man älskade när man var liten ?
Först vaknar man astidigt och dör pga sömnbrist, sen kommer en pappa (-.-) och tar me en till farmor och farfar som ligger mitt i ingenstans. Där man ska äta de fruktansvärt äckliga dopp i grytan, sen får man lite paket sen skyndar man hem till Kalla anka, som man ändå kan se 364 andra dar om året. Sen ska man göra sej fin för att bara vara hemma. Sen kommer tjocka släkten som man ändå träffar dagligen för att äta ett julbord som är totalt överksattat, de enda som är gott är köttbullar och potatis. de kan ja göra alla andra dagar så de är inge speciellt. Sen ska man sitta och vänta på at tnån gubbe klätt ut sej till en tomte, vilket bara är läskigt. Sen ska man öppna alla paket, för de är väl de julen handlar om ? att bara få och få och få ?! dom som säger att de handlar om gemenskap osv är bara bullshittare, för no fan sklulle dom bli sura om dom inte fick nå paket..
Däremot NYÅR !!! :D:D:D
Uppdatering:
Är de ens lönt att fira jul ? jag tycker allt bara slutar i kaos ändå, kände när vi for hem från farmor och farfar hur ja hade gråten upp i halsen. Satt och såg på min 1åriga syster, på hur hon skrek och grät pga. sömnbrist och rädsla för tomten ( hon blev totalt i chock och livrädd när tomten kom till farmor). Tänkte bara på att jag vill också kunna göra sådär, bara gråta tills de inte går nå mer. bara lägga mej ner och skrika. Men sånt är jag för gammal för. Nu ska man le och va glad. De går inte alls för sig att gråta och skrika, och om man väl gör de så får man en klapp på axeln och ett "de kommer bli bra". så fan heller att de kommer, jag orkar inte. Ja vill inte ha mer julafton..
Did you know you used to be my hero ?
Hur stor roll spelar pappa in i mina förhållanden ? Sitter och glor på sex and the city som jag alltid numera gör på kvällarna och då snackas de mkt om fadergestalten. Och är de verkligen så att om man har/haft en dålig relation med sin pappa så kan alla föhållanden och närmanden med killar gå åt helvete ? är de så ? Kan hända, för min pappa har väl så gott som övergivit mej och jag har en fruktansvärd otur me killar.. förlåt fel av mej, har HAFT ! Nu har ja ju hittat min man. Men jag har och haft ända sen 8an, en ångest och rädsla över killar, eller karlar i största allmänhet. När en karl kommer för nära ( menar inte sexuellt ! ) så får ja panik, en inre ångest. Jag käner hur luften tar slut, allting krymper och jag blir kall. Och allt detta för nån kille som jag inte ens känner, eller nån kille som absolut inte vill nått illa. Men de är hemskt.. jag vill inte ha den rädslan, jag vill inte känna mej obekväm och i andnöd. För så länge människan håller sej på en meters avstånd så funkar de hur bra som helst. Och självklart är de inte alla killar som gör mej illa till mods, mest dom med mörkare röst, mörkframtoning eller barskt utseende. Mycke spelar på ögonen, på hur långt in i sinnet man kan se från start. Och de är väl de som gör att jag klarar mej igenom mina dagar, kan vara därför jag analyserar så mkt på folks beteenden. Men ja förstår mej inte riktigt på de själv så ja kan inge ge nått exakt ideal av vad som skrämmer mej. För somsagt så går ja på en linje med enbart killar och jag de ja kännerpå morron är inte alls rädsla, mer glädje och lycka av att veta att de finns killar med goda avsikter, att alla inte vill illa. Kanske dessa tre år på energi programet kan hjälpa mej genom min rädsla, en slags terapi. För är de int så att man måste möta sin rädslor för att övervinna dom ?
"- Is it so that I dont understand guys because my father abandoned me and my family ?"
"- hey, my father was always around and I dont understand them eather"
Mental Istid
Jag brukar se mej själv leva i en såpbubbla, en bubbla där bara jag får plats. Där ingen kan komma in och ta mej. Där jag får vara ifred och tänka mina jävla fucking tankar. En såp
men jag smälter, min mentala istid är inte för alltid. lika snabbt som den fryser smälter den. Får se hur pass kall den är imorrn..
I'll edmit it, Im in love <3
So come over here and tell me what I wanna hear..
You're so fine I want you mine you're so delicious
I think about you all the time you're so addictive
Don't you know what I can do to make you feel alright
You could do so much better
I think we should get together now
Mirror mirror on the wall..
När jag frågar varför speglarna finns säger dom att man vill se om man gör rätt, jomen självklart är de så. Men jag själv skulle hellre träna utan speglar för att behålla liite självförtoende ;)
Detta är väldigt roligt, speglar asså. För man kommer ju förmodligen aldrig att se sig själv for real. därför är ju speglar rätt så bra att ha. Skulle vilja se den som sminkat sig utan en spegel, kladdigt. Och nog är de kul att få sitta i sin ensamhet och göra miner i speglarna, sånt förgyller mina kvällen.. nja inte riktigt. Men kul är de ^^ "
gdfhdh
När alla vännerna gått hem,då börjar man tveka om taniga tal. Ensam i världen, här är jag. Är jag starkt eller svag ? Spelar ingen roll.När varje sekund känns som en minut, jag inte hittar ut. När alla mina vänner är som ljus, ett ljus som brinner ut. när varje veke bär en knut. - GT
Hur kan nått så rätt kännas så fel ? Kanske för de som är fel känns rätt. Vafan ska man göra ? Bakom mina solglasögon kan ja vara vem jag vill. Där kan ja skita fullständigt i va folk tycker och säger, varför ska man beöva glasögon till de ? Självklart menar ja inte att bara gå omkring och va helt off och obrydd, men bara att se skillnad på vad man ska ta åt sej å inte.. To bad boy, men de här är min stil.
Asså när de ringer, då kan de vara vem som helst. Man kan aldrig veta.. Ett samtal kan förändra ens liv eller hur ?! Och samtidigt så är de så kul när nån ringer. För när man ser ett missat samtal på mobilen och de är ett nummer man inte känner igen eller dolt då känns du ju lite surt.För när de ringer måst man väl svara.. typ..
I must take babysteps 'till Im full grown..
Och sen alla dessa minnen, exakt samma minne kan kännas olika beronde på vilket sätt man tänker de på. Som när man sitter någonstans och helt plötsligt kommer ihåg ett minne som man inte tänk på på jätte länge, bara för att något eller någon påminner om de. Då kan dessa oberäknerliga känslor helt slå om. hur mycke man än försöker övervinna den där lilla känslan så finns den där, även om man tänker på annat. man kan inte bara springa från en känsla, hur fort eller långt man än springer..
I'v got no explanation for the awsone sensation, And im ready to let it fly..
Nån bad mej berätta varför göteborgare är så.. bra ! Jah för de första är dom så förbaskat trevliga. Tänk bara när vi var i gbg på klassresa. Var de nån otrevlig snubbe där ? Inte vad ja kommer ihåg.. men då ska man ju inte heller lita på mitt minne, vilket på senaste tiden visat sej vara mindre än bra haha ;D men iaf de hör inte hit. Som tex inte klagade dom i receptionen när vi kom å bad om nya nycklar typ tre gånger under en vecka ? Haha nä, sen va dom sa tillvarandra om oss slarviga norrlännigar är ju en annan sak ;).
Sen deras dialekt, bedååååårande haha ;D Nämen den är ju hur söt som helst. Sådär böjd och lite luddig, skitsöt :D Hur är våran dialekt ? Alla låter som män och vi plockar bort bokstäver i varje ord.
Men ja nog är vi norrlänningar söta också, vem är bäst på snö om int vi ;)
Iaf så själva göteborg är ju större än lilla pite, därför borde dom ha världens bästa lokalsinne :D och att kunna läsa palla tidtabeller å sånt så borde dom vara typ duktiga på att läsa.. eller nått..
Typ,vad vet jag ;) Men alla är vi människor och alla är vi liiiika bra ^^
Sen finns de ju vissa göteborgare som är lite extra söta, och charmiga ;)
Men nor är norrland fint också ^^
Whatever..
Tell me...
Mycket bra skrivet, så sant. För jag vill inte höra nån förklaring jag vill bara höra en ursäkt och att det förstått vad som gjorts fel. För att gå och baktala andra är inte shysst, och har fått höra så många gånger Jag tycker de är så taskigt att snacka skit om folk, jag gör de aldrig men hon är si och han gör så blablablaaaa har det inte just blivit de det sa att det inte var ? Och de är skillnad att utrycka sin åsikt och snacka bajs. Att säga Jag tycker hon gör fel och han är knäpp som gör så - de är en åsikt. Att säga Fyfan va hon är dum, hon är ju helt korkad.Han är ju helt mongo för han säger så - de är att snacka skit. De är så jag ser på saken, och självklart vill jag inte veta vartenda ord som sägs om mej, de tror ja ingen vill om en själv. MEN vill veta orsaken om detta, eller åsikten. Ingen bortförklaring men en förklaring. har inte jag rätt till de ? Eller ska jag gå omkring och fundera över nått som alla redan vet utom jag, men ingen vill ge mej ett svar. Vågar ingen säga emot vår Drottning ? för de är ju presis de som det beter sig som. och alla behandlar det så också. Om det säger Nej jag vill inte att hon ska va me så lämnar alla mej utanför. Samtidigt som dom säger till mej Asså ja vet inte vilken sida ja ska stå på och jag vill inte vara nån mellanhand. jag håller inte på nån men de blir så jobbit när ni är tillsammans blir så dålig stämning. Och självklart förstår jag att ni inte vill hålla på nån, för ni vill inte bråka MEN vem är de som är utsatt här ? Vem har gjort rätt och fel ? är de ingen som ser det ? eller ser alla de men ingen vågar göra nått för att de kan vika ett veck i kanten på relationspappret mellan det och den. Jag förstår de inte, hur folk kan va så fega och inte stå upp för vad dom vill och varför FOLK INTE KAN ACCEPTERA NÅN ANNANS BESLUT. Alla är vi inte likadana och alla kanj inte tycka likadant. varför kan man bara inte acceptera att nån inte tycker lika dant som en själv. Nä de går inte så ist måste man blir sur på människan tills människan tycker likadant.
jag tänker inte säga att ja bryr mej inte om hur de är nu. För de gör jag och ja är sårad. HÖR NI DE JAG ÄR SÅRAD. så utabarahelvete sårad. för varför kan man inte bara ta detta moget och som vuxna med en normal disskution. Jag skrattar lite för mej själv nu eftersom ja tänker på hur mycke man vill va barn och att alla säger att man ska vara de, MEN nu är de såhär att vi är inte barn och inte heller vuxna men ibland kan man ta fram de lite mognare hjärncellerna och snacka normalt om detta som ända från början var en döbarnslig sak. Och att sen gå till andra och försöka övertyga folk om att tycka och tänka likadant. De är nästan på gränsen till mobbing. fyfan säger ja bara. dålig stil.
jag brukar tänka såhär: att om det skulle komma till mej och säga Okey, låt oss snacka om saken. Och sen skulle det sitta och ösa skit över mej för fulla slanten, då skulle jag inte kaxa tillbaka och slänga ur mej massa skitsaker tillbaka. för då skulle det bli sur återigen och jag skulle inte heller vara glad. så därför skulle jag ta emot dets åsikter och försvara mej själv utan att kasta tillbaka allt i ansiktet. för hur långt kommer man då ? ingenstans. exakt. så ja förstår inte riktigt hur ni tänker, tänker ni att skitsamma hon är ändå bara en i mängden, ja tycker så illa om henne så whatever. Jaha men tänk såhär då, tänk på allt vi haft. hur kul vi haft. hur var de då? slår de om med ett knäpp me fingrarna ?
Måndag: hej kära dagbok idag har ja haft skitkul me märta. hon är min älskling en riktigt fin människa.
Tisdag: hej kära dagbok. jag hatar märta. hon är världens sämsta.
haha hör ni inte själv hur de låter ? jamenar man kan inte kräva att en människa ändras bara för att man vill de. Och visst om man stör sej riktigt mycke på nån pga nått så kan man säga de. Jag vill att du tänker på detta för de är inte kul när du gör så. Okey tck för att du säger de, de ska ja tänka på. Men bara för att man säger de så ändras inte människan barar poff. för en person är som den är. både på dåliga och bra sätt. och dom dåliga vanorna går att träna bort men de går inte över en timma. rom byggdes inte på en dag vetdu. Jag är öppen för förslag för jag vill inte att de ska vara såhär. vill nån de ? Jag t´änker inte vara otrevlig mot det men jag kan inte heller gå runt och låtsas som inget har hänt. Res på er och stå för vad ni tycker, och säg de ni tycker till personen de berör inte till kompisen brevid. Som i detta fall Carolin och Camilla kom å prata me mej ist för att gå runt och tjura sönder med andra. Ge mej iaf en förklaring. För nivet bara för att ni tycker illa om mej behöver inte andra göra de.
When the night is dark the stars will shine..
marie du ska veta att du är en stjärna på min himmel, och även när du lyser svagt så finns du där. Jag ska hjälpa dej att lysa. kanske starkare än solen. För jag vet att du kan..
sunny rainy days..
Vadå vafan !? Barket här.. Lämna in moppen ida så har fan cyklat till jobbet ida.. så strängt ! så jävla jävla tråkigt.. Anyway så jobbet på Villa Utkiken är också tråkigt, världen är tråkig ! Nej men seri, gör åssit så he blir rätt båring i längden. Fast har bakat ida.. mumma.
Ja vill bara slå dej i skallen å skrika i ditt öra att ja finns ! Men du är för självgod å upptagen för mej. Va hände me allt förr ? Då vi va oskiljaktiga typ ? Då de va en självklarhet att vi va me varandra. Va hände ? De är inte så att ja säger att du bara ska va me mej, men att få finnas på ett hörn gör inget alls. Vill inte bli en i mängden, en som du raderat ut. Vill bara säga Go to hell, men det skulle jag aldrig göra och aldrig mena. För ja tycker om dej så mycke. Och vars är egentligen hell om inte där vi redan är.. på jorden. För så som alla är mot varandra och andra, och som allt fungerara i livet så ser jag de inte på nått annat sätt än ett storta jävla brinnande Helvete ! Där ibland lågorna falnar och man känner lyckokänsla, och där ibland elden karnkse bara är aska och de är då som allt fungerar som de ska.. Men man ska aldrig släcka eld med vatten, och de är presis de jag gjort i mina 16 år som människa. Ja ska fan bli
Vad är kärlek ? En kär lek.. en lek om vad ? vad är priset för vinnaren ? Ettan förlorar tvåan vann..
Måst bara säga hejn..
Det märks inte bara på mig, utan även på mina vänner, att vi bara blir tröttare och tröttare, blekare och mer håglösa. Stressen som kommer av att alltid behöva göra sitt bästa, både i skolan och i livet, börjar ta ut sin rätt i form av ångest och sömnlöshet som sedan bara bildar en ond cirkel. Alla måste få ha sina dåliga dagar, men i dagens samhälle verkar det inte som att det är acceptabelt. Och vem orkar med den totalt hopplösa kampen att alltid försöka vara perfekt? Inte jag i alla fall!
Jag som ung idag, känner till pressen om att man bör se bra ut, man måste ha en viss kroppsform, rätt näsa, och snygga kläder. Snygga kläder ger status, och status = pengar. Tänk efter själva, vill ni att era framtida barn, ska lägga ut bilder på Internet, att de ska styras av utseendefixeringen som vi har i dagens samhälle? Vissa lägger ut bilder på andra än sig själv som presentationsbild. Kan det vara allt utseendefixering? Är det ingen som bryr sig om personligheten längre? Kom ihåg, skönheten sitter i betraktarens ögon och på insidan av oss själva! Utan fin insida blir inte utsidan lika glamorös! Res på er och säg ifrån!
Sweet summer of mine..
Fulast å hej..
De är sjukt hur man kan ha en sån vrickad självbild, asså att man ser helt sjuk ut i egna ögon fast helt ok i andras. Och de är ju iof bra att man ser ok ut i andras, men vore inte helt fel att be nice typ. Im in love with my self, right. well well, vad ska man ha focus på ? räcker de att ha fina ögon, nice hår, fylliga läppar, vackra ben, fina tuttar eller hur man då ser ut generellt ? eller måste man va proportionerlig ? Alla är vi olika, Skönheten sitte rpå insidan, lär er de !
Hur ser ungdomstidningarna ut idag egentligen? På ena sidan kan man läsa Var dig själv så ser du automatiskt bättre ut men bläddrar man till nästa sida står det motsatsen Så här blir du snyggare Vad är det för dubbelmoral? Jag har hört många klaga på att ungdomstidningarna är extremt utseendefixerade och vad gör man åt det? Absolut ingenting! Tidningarna är och kommer att förbli så som de är nu, om inte värre med tiden. Människor kommer alltid vara fast i det eviga grupptrycket, det osynliga kravet på hur man ska se ut, det ständiga sökandet efter ett perfekt utseende.