Keep up the light.

Jag tycker att en blogg är till för att skriva om sina åsikter och tankar. Och med tankar menar jag givetvis både tankar om världen och ens egan person i samhället. Givetvis tycker jag att man ska få skriva av sej när man mår lite sämre men de finns en gräns till vad som är kröjm och vad som är en känslomässig svacka. Att sitta och läsa om hur dålig världen är och hur fel alla människor är, är bara jobbit att läsa. Och detta är inte menat till nån särsild utan mer till allmänheten. Och jag säger inte att jag är perfekt och bara lägger in bra inlägg, utan givetvis så gör jag som alla andra och skriver av mej ibland. Men inte alltid. För jag vill att mina blogg ska vara någolunda intressant att läsa och att folk kanske ska tycka att de finns en viss tanke om vad ja skriver om. Och folk orkar inte läsa om annat folks dagliga beklagelser om hur kasst livet är. Just deal with it !

Folk som tycker att livet och världen är ett living hell, borde kanske ta och försöka prata med någon istället för att hoppas att folk ska läsa ens miserabla blogg och komma till undsättning. Kanske dom borde prata med en levande människa så att personen får lite respons, och om man gjort detta och inte fått den respons man vill ha kanske problemet inte längre är värt att tänka på. Always look on the bright side of life :)

Show me that inside...

Fick en fråga om vad jag tycke om sillikon i bröst och andra delar av kroppen och andra skönhetsoperationer. Och jag vet knappt va ja ska säga, ja tycker att de är idiotiskt att lägga sej under kniven bara för att bli sk "Snygg". För har itne folk sett bilderna på vissa kändisar och hur dom ser ut, så plastiga och så tillgjorda. Ockey visst, absolut tycker jag de är okey att om man är sjuk eller råkat ut för en olycka exc då tycker ja att de är bra att operationer finns. Men för nån tjej som tror att hon inte duger för att hon har för små bröst, eller är för tjock eller för att näsan är fel eller vad fan som helst osv då tycker ja absolut inte att operationerna ska tillåtas.

För de är ju bara små petinesser som folk opererar sej för. Alla har vi komplex över nått men de vi ser på oss själva ser itne alla andra. Och vem är de man gör dej till för ? Är de för att folk tror att man är nån bättre människa för att han eller hon är snygg ? Varför ? Får folks blickar tjejer att känna sej trygga ? (ursäkta om ja skriver om tjejer men de är dom som ligger under värst ideal om att va snygg enligt mej) Och vad är man trygg från då ? De är ju inte så att ett monster ligger under sängen och lurar och ska äta upp en för att man är "ful". Vilken trygghet ger snygghet ?  Ja skulle snarare säga tvärtom, att om man operar sej så löper man större risk för infektioner och sånt än om man inte opererar sej, tänkt om operationen blir fel och man skäms mer över sej själv än tidigare. är de då värt att ta risken ? Varför slösa 1000 tals kronor på att försöka duga för andras blickar.

Och detta eviga that om att skönheten sitter inombords, nog är man less på att höra de men de är ju sant. För är de inte så att dom flickor med lite skavanker är vackrare i längden, dom är inte lika osäkra och trånande efter folks bekräftelse. Dom opererade flickorna är nog gode osäkra inombords även fast doim kanske inte vet de. Men är de  inte de allt handlar om från början, osäkerheten på sej själv. Då säger vissa folk att "Men ja opererade större bröst för min egna självk'änsla, jag gjorde det för att jag ville ha de för min egna skull." Det är ju bara bullshit, för om man inte var osäker på sej själv och trånande efter bekräftelse då skulle man inte operera sej. kan man inte bara lägga pengarna på en resa till Thailand istället och skaffa en shysst bränna, naturlig skönhet. Dessutom så har man alltid komplex över nått, när man har ixat till brösten så är de ju alltid nått annat man kommer på som är fel. Tillslut ser man ut som Michael jacksson. Och jag slåt vad om att dom flesta har komplex, även om inte just för tuttarna kan vara vad som helst, håret, ögonbrynen, ögonfransarna, öronen, armbågarna varför inte tårna ? men hur ska man orka operera sej till att se ut som den "perfekta" barbien. FÖr vad är Perfektion ? Den är väl olika i allas ögon.

När jag pratar med killar säger dom oftast att "plastiga" tjejer är oftast inte dom som dom vill ha. Utan killarna vill hellre ha en gla naturlig tjej med härlig utstrålning, så Le och var glad de kommer man längst med.

Rise with the sun and welcome the day..

Bittersweet, You're gonna be the death of me. I dont want you, but I need you. I love you and hate you at the very same time..

Känner en konstig känsla i magen, ja vet inte vad de är.. men de är en bra känsla. Himmlen är blå och sjärnklar, mina vänner har de bra och de går framåt. Jag känner en positiv känsla. Min bubbla är stark igen, min mark är solid. Jag har tagit ett steg högre på min trappa, jag längtar efter att få se vad som väntar där uppe, men efter tidigare erfarenheter tänker jag inte rusa upp för d kan vara halt och lätt att halka ner igen, då slår man sej, då gör de ont. För man brukar säga "ett steg fram är två steg bak" Nu känns de som att jag tagit ett steg fram istället och lixom glömt bort dedär med att gå tillbaka. Får se hur de är imorron, jag tror mina gropar, mina sprickor beror ganska mycke på tristess. På att när jag är hemma själv och inte har nått att göra så tänker jag för mycke, som sagt analyserar sönder saker. Men jag håller mej sysselsatt.. jag håller mej i sällskap. Jag badade i Mias jacuzzi men Mia och erika idag, kändes som att alla bekymmer stannade kvar i poolen, att jag som tvättade av mej de smutsiga, det som annars tynger ner så mycke. Jag känenr mej ren. Som att djupt under dedär jobbiga smutsiga finns de lyckliga. Its time for some changes around here, såsant.. har klippt av de långa håret, har tvättat bort mina sorger, de känns bra. Men vem vet när dom växer tillbaka.. vem vet om jag fortsätter hålla håret kort och därme kanske också mina bekymmer håller sej borta. De får framtiden utvisa... Min mentala istid har smält totalt nu, som polarisarna, min vattennivå steg med att isarna smälte. Så nu ligger jag högre, jag flyter med strömmarna, simmar motströms när ja känner för de. Men känner att jag måste inte längre kämpa för att hålla mej på ytan, jag kan andas utan att slita ut med med simtag. Jag komemr inte drunka, jag kommer överleva.

Jag älskar dej hjärtat.


Ja kan inte ens stå när du inte ser på...

Va vore jag utan dina andetag ? Du är värd att dö för.

De är svårt när man inte vet vad man egentligen vet.. känns som tomt på nått sätt, känn som att ja egetligen borde göra en sak men ja vill inte. Passion ? glöd ? eld ? nej.. aska.. grå tom livslös aska. Vad går livet ut på ? att bli beroende av en viss människa ? att leva efter en annans villkor ? tydligen.

Ja gjorde de, ja släppte in en annan i min bubbla, och hur blev de ? min bubbla sprack. jag ligger numera bara på golvet och känner hur ja flyter iväg, torkar in i golvet. Snart är ja borta, gone, away.. då finns de ingen återvändo. då måste ja byta golv, kan inte ha mitt egna längre. De är förstört. Då måste jag lita fullständigt på att någon annan har stadigare golv, stadigare mark än min egna. För mitt golv, min mark min grund måste bytas ut. Den är förstörd.
Men trots att jag måste byta ut min mark, trots att jag måste dela den me nån annan så har ja ändå mina egna ben att stå på, jag min egna kropp att lita på. Mej själv, jag ! jag ska lära mej leva igen, jag hitta tillbaka, jag ska hitta tryggheten. För den kan egentligen ingen ta ifrån mej, kanske låna, men inte ta bort helt. Den finns därute nånstans.. De gäller bara att följa spåren. jag tror absolut att de finns fortspår som leder till min förlorade självständighet. Stora spår, sånna som man ser men blundar för att man inte vill se. Men dom finns.

GLAD MIDSOMMAR ! :D

Jag ser inte riktigt de roliga me julen ?! vars finns dedär som man älskade när man var liten ?

Först vaknar man astidigt och dör pga sömnbrist, sen kommer en pappa (-.-) och tar me en till farmor och farfar som ligger mitt i ingenstans. Där man ska äta de fruktansvärt äckliga dopp i grytan, sen får man lite paket sen skyndar man hem till Kalla anka, som man ändå kan se 364 andra dar om året. Sen ska man göra sej fin för att bara vara hemma. Sen kommer tjocka släkten som man ändå träffar dagligen för att äta ett julbord som är totalt överksattat, de enda som är gott är köttbullar och potatis. de kan ja göra alla andra dagar så de är inge speciellt. Sen ska man sitta och vänta på at tnån gubbe klätt ut sej till en tomte, vilket bara är läskigt. Sen ska man öppna alla paket, för de är väl de julen handlar om ? att bara få och få och få ?! dom som säger att de handlar om gemenskap osv är bara bullshittare, för no fan sklulle dom bli sura om dom inte fick nå paket..

Däremot NYÅR !!! :D:D:D

Uppdatering:
Är de ens lönt att fira jul ? jag tycker allt bara slutar i kaos ändå, kände när vi for hem från farmor och farfar hur ja hade gråten upp i halsen. Satt och såg på min 1åriga syster, på hur hon skrek och grät pga. sömnbrist och rädsla för tomten ( hon blev totalt i chock och livrädd när tomten kom till farmor). Tänkte bara på att jag vill också kunna göra sådär, bara gråta tills de inte går nå mer. bara lägga mej ner och skrika. Men sånt är jag för gammal för. Nu ska man le och va glad. De går inte alls för sig att gråta och skrika, och om man väl gör de så får man en klapp på axeln och ett "de kommer bli bra". så fan heller att de kommer, jag orkar inte. Ja vill inte ha mer julafton..


Did you know you used to be my hero ?

( tänkte bara säga att ja, ja skriver alla inlägg själv, förutom låttexterna.. :) )

Hur stor roll spelar pappa in i mina förhållanden ? Sitter och glor på sex and the city som jag alltid numera gör på kvällarna och då snackas de mkt om fadergestalten. Och är de verkligen så att om man har/haft en dålig relation med sin pappa så kan alla föhållanden och närmanden med killar gå åt helvete ? är de så ? Kan hända, för min pappa har väl så gott som övergivit mej och jag har en fruktansvärd otur me killar.. förlåt fel av mej, har HAFT ! Nu har ja ju hittat min man. Men jag har och haft ända sen 8an, en ångest och rädsla över killar, eller karlar i största allmänhet. När en karl kommer för nära ( menar inte sexuellt ! ) så får ja panik, en inre ångest. Jag käner hur luften tar slut, allting krymper och jag blir kall. Och allt detta för nån kille som jag inte ens känner, eller nån kille som absolut inte vill nått illa. Men de är hemskt.. jag vill inte ha den rädslan, jag vill inte känna mej obekväm och i andnöd. För så länge människan håller sej på en meters avstånd så funkar de hur bra som helst. Och självklart är de inte alla killar som gör mej illa till mods, mest dom med mörkare röst, mörkframtoning eller barskt utseende. Mycke spelar på ögonen, på hur långt in i sinnet man kan se från start. Och de är väl de som gör att jag klarar mej igenom mina dagar, kan vara därför jag analyserar så mkt på folks beteenden. Men ja förstår mej inte riktigt på de själv så ja kan inge ge nått exakt ideal av vad som skrämmer mej. För somsagt så går ja på en linje med enbart killar och jag de ja kännerpå morron är inte alls rädsla, mer glädje och lycka av att veta att de finns killar med goda avsikter, att alla inte vill illa. Kanske dessa tre år på energi programet kan hjälpa mej genom min rädsla, en slags terapi. För är de int så att man måste möta sin rädslor för att övervinna dom ?


"- Is it so that I dont understand guys because my father abandoned me and my family ?"
"- hey, my father was always around and I dont understand them eather"

Mental Istid

Tänk på hur alla känslor och sinnen kan ändras på bara en sekund..  Hur det man var så säker på att man kände, helt plötsligt kan kännas så fel.. jag är inte säker på vars ja står, på hur stadig min mark är. Jag är inte säker på om marken under mej kommer hålla elelr om jag kommer falla ner i ett svart hål. Tänkt om mina vingar går sönder ? hur man kan vara så fäst vid något som ändå sen kommer smälta bort. Jag är mitt uppe i min mentala istid. allt står stilla, fruset. jag fryser trots att jag har 10000 grader i mitt rum. Men antar att detta egentligen bar är mitt eget fel, jag analyserar och funderar för mkt. Jag vet egentligen att de ine är som jag tror. men är de inet så att man ska följa magkänslan ? kvinnlig intitution kallas de inte så ? Mina sinnen säger åt mej att backa, att låta dej passera.

Jag brukar se mej själv leva i en såpbubbla, en bubbla där bara jag får plats. Där ingen kan komma in och ta mej. Där jag får vara ifred och tänka mina jävla fucking tankar. En såpbibbla boll bubbla är vacker och shiny på utsidan men kan lätt spricka. Jag är fruktansvärt nära på att spricka.. jag tejpar igen varje liten spricka jag ser, men dom blir bara fler och fler. snart är hela min bubbla täckt med tejp. jag måste utvidga min bubbla, eller ta bort tejpen och låta bubblan spricka. men om ja gör de, då ger de också inträde till andra i min bubbla, då blir den inte min längre, utan nån annans också. så är de alltid, allting är någons. Får se hur ja gör.. välkommen in, till min värld..

men jag smälter, min mentala istid är inte för alltid. lika snabbt som den fryser smälter den. Får se hur pass kall den är imorrn..


I'll edmit it, Im in love <3

So come over here and tell me what I wanna hear..

Ja läste någonstans att man måste vara arg fö att skriva blogg, och kanske de är sant.. kanske inte just ilska utan känslor i största allmänhet. För självklart finns de inget tråkigare än att läsa en blogg som bara inheåller "Tjena, idag gjorde ja ditt och datt" nog är de roligare att läsa om folks tankat och funderingar(Dock är de kul att skriva om mina inte alltför spännande dagar) , men ibland är de bara helt tomt i skallen, som att de bara finns ett vitt fluffigt moln där inne. Men samtidigt är de inte heller kul att läsa hur folk skriver Screw the world lets commit some suicides. Så därför tänkte jag skriver lite happy thoughts. Lite svengelska gled in där mellan radera också. Men samtidigt som man tänker Jippi nu ska ja skriva lite glatt då blir de........................................................öh................................. För nog är de lättare att förklara dom där lite jobbiga tråkiga sakerna, folk är till för att klaga. Personer förvandlas till apor ibland, tröga dumma och bara kastar skit. Bokstavligt talat. nja kanske inte riktigt sånt skit. Men iaf så är de så.

You're so fine I want you mine you're so delicious
I think about you all the time you're so addictive
Don't you know what I can do to make you feel alright
You could do so much better
I think we should get together now

Mirror mirror on the wall..

" Haha var och tränade idag, det är väldigt kul att se på folk som tränar. förmodligen inte sitta och råglo men bara kolla lite, snegla sådär. På hur folk lyfter på vikter som dom egentligen inte orkar, på minerna dom gör. För första gången man kör en maskin/nånting måste man inte lägga på 10000 kilo bara fö att man kan, bättre att ta de slow och kämpa sig upp, visst känns de då bättre när man väl kommit upp till om där 100000 kilona som man inte orkade från början ;) men självklart, man vill ju inte verka svag eller så, för nog ser de bättre ut när man lyfter mer. Och dom som byggde gymmet, vems jävla ide var de att sätta dom där satans speglarna framför ?! för när man siter där och trycker på som bäst och plötsligt får syn på sig själv  spegeln, inte känner man sig så hejt då. Men dock finns det ingen som är sexig när man tränar åf cårs. Det här är ju direkt relaterat till det jag skrivit om tidigare ,intellektets förfall. Folk är KREATUR.
När jag frågar varför speglarna finns säger dom att man vill se om man gör rätt, jomen självklart är de så. Men jag själv skulle hellre träna utan speglar för att behålla liite självförtoende ;)

Detta är väldigt roligt, speglar asså. För man kommer ju förmodligen aldrig att se sig själv for real. därför är ju speglar rätt så bra att ha. Skulle vilja se den som sminkat sig utan en spegel, kladdigt. Och nog är de kul att få sitta i sin ensamhet och göra miner i speglarna, sånt förgyller mina kvällen.. nja inte riktigt. Men kul är de ^^ "

gdfhdh

Jag har tänkt mej att börja skriva lite mer seriöst än mina senaste liet fjolliga inlägg, mog kan bamse sagor och sikter vara kul ock läsa de me.. Men iaf så är ja så frktansvärt less. Less på pojkar, ja förlåt men de är sant. Orkar inte me pojkars dåliga argument och gnäll. Visst ja tycker om er som fan allihop ( ingen speciell med ren generellt) men asså de blir för mycke ibland. Som tex, de skulle inte skada att ha en till tjej i klassen.

När alla vännerna gått hem,då börjar man tveka om taniga tal. Ensam i världen, här är jag. Är jag starkt eller svag ? Spelar ingen roll.När varje sekund känns som en minut, jag inte hittar ut. När alla mina vänner är som ljus, ett ljus som brinner ut. när varje veke bär en knut. - GT

Hur kan nått så rätt kännas så fel ? Kanske för de som är fel känns rätt. Vafan ska man göra ? Bakom mina solglasögon kan ja vara vem jag vill. Där kan ja skita fullständigt i va folk tycker och säger, varför ska man beöva glasögon till de ? Självklart menar ja inte att bara gå omkring och va helt off och obrydd, men bara att se skillnad på vad man ska ta åt sej å inte.. To bad boy, men de här är min stil.

Asså när de ringer, då kan de vara vem som helst. Man kan aldrig veta.. Ett samtal kan förändra ens liv eller hur ?! Och samtidigt så är de så kul när nån ringer. För när man ser ett missat samtal på mobilen och de är ett nummer man inte känner igen eller dolt då känns du ju lite surt.För när de ringer måst man väl svara.. typ..

I must take babysteps 'till Im full grown..

Man tror man känner sej själv, tror att man har känt alla dom där känslorna. Dom där som man int trodde fanns. Men sen känner man känslor som är helt främmande, man lär sej dagligen något nytt om sej själv. Man brukar säga att man kan läsa någon "som en öppen bok". De tror ja inte, för man kan inte läsa av hur någon känner iners inne, hur någon tänker. Man känner sej själv i nya situationer, då känner man den där obeskrivliga känslan av rädsla ? osäkerhet ? irritation för att man känner som man känner. Och självklart måste d einte alltid vara dåligt. Men nog känner man sej oftare lite liten på joden är vad man känner sej stor. Och de är dom dåliga känslorna som sätter sej i kroppen och alltid finns där. För de finns å många olika typer av rädsla och svaghet. För lycka och gladhet är bara en och samma känsla. vad är en känsla då ? en plötslig impuls i hjärnan ? En rysning genom kroppen ? Kan någon berätta för mej vad mer exakt en känsla är. 
Och sen alla dessa minnen, exakt samma minne kan kännas olika beronde på vilket sätt man tänker de på. Som när man sitter någonstans och helt plötsligt kommer ihåg ett minne som man inte tänk på på jätte länge, bara för att något eller någon påminner om de. Då kan dessa oberäknerliga känslor helt slå om. hur mycke man än försöker övervinna den där lilla känslan så finns den där, även om man tänker på annat. man kan inte bara springa från en känsla, hur fort eller långt man än springer..

I'v got no explanation for the awsone sensation, And im ready to let it fly..

I'v got a confession, My own secret obsession and its making me loos control. Everybody gather round...

Nån bad mej berätta varför göteborgare är så.. bra ! Jah för de första är dom så förbaskat trevliga. Tänk bara när vi var i gbg på klassresa. Var de nån otrevlig snubbe där ? Inte vad ja kommer ihåg.. men då ska man ju inte heller lita på mitt minne, vilket på senaste tiden visat sej vara mindre än bra haha ;D men iaf de hör inte hit. Som tex inte klagade dom i receptionen när vi kom å bad om nya nycklar typ tre gånger under en vecka ? Haha nä, sen va dom sa tillvarandra om oss slarviga norrlännigar är ju en annan sak ;).
Sen deras dialekt, bedååååårande haha ;D Nämen den är ju hur söt som helst. Sådär böjd och lite luddig, skitsöt :D Hur är våran dialekt ? Alla låter som män och vi plockar bort bokstäver i varje ord. 
Men ja nog är vi norrlänningar söta också, vem är bäst på snö om int vi ;)
Iaf så själva göteborg är ju större än lilla pite, därför borde dom ha världens bästa lokalsinne :D och att kunna läsa palla tidtabeller å sånt så borde dom vara typ duktiga på att läsa.. eller nått.. 
Typ,vad vet jag ;) Men alla är vi människor och alla är vi liiiika bra ^^ 
Sen finns de ju vissa göteborgare som är lite extra söta, och charmiga ;)

Men nor är norrland fint också ^^

Whatever..
 
 

Tell me...

Läste nånstans att "Ibland är en ursäkt de enda rätta. Strunta i förklaringen de är inte alltid den man är ute efter. Det är så mycke enklare att erkänna sina misstag än att försöka bortförklara dom."

Mycket bra skrivet, så sant. För jag vill inte höra nån förklaring jag vill bara höra en ursäkt och att det förstått vad som gjorts fel. För att gå och baktala andra är inte shysst, och har fått höra så många gånger Jag tycker de är så taskigt att snacka skit om folk, jag gör de aldrig men hon är  si och han gör så blablablaaaa har det inte just blivit de det sa att det inte var ? Och de är skillnad att utrycka sin åsikt och snacka bajs. Att säga Jag tycker hon gör fel och han är knäpp som gör så - de är en åsikt. Att säga Fyfan va hon är dum, hon är ju helt korkad.Han är ju helt mongo för han säger så - de är att snacka skit. De är så jag ser på saken, och självklart vill jag inte veta vartenda ord som sägs om mej, de tror ja ingen vill om en själv. MEN vill veta orsaken om detta, eller åsikten. Ingen bortförklaring men en förklaring. har inte jag rätt till de ? Eller ska jag gå omkring och fundera över nått som alla redan vet utom jag, men ingen vill ge mej ett svar. Vågar ingen säga emot vår Drottning ? för de är ju presis de som det beter sig som. och alla behandlar det så också. Om det säger Nej jag vill inte att hon ska va me så lämnar alla mej utanför. Samtidigt som dom säger till mej Asså ja vet inte vilken sida ja ska stå på och jag vill inte vara nån mellanhand. jag håller inte på nån men de blir så jobbit när ni är tillsammans blir så dålig stämning. Och självklart förstår jag att ni inte vill hålla på nån, för ni vill inte bråka MEN vem är de som är utsatt här ? Vem har gjort rätt och fel ? är de ingen som ser det ? eller ser alla de men ingen vågar göra nått för att de kan vika ett veck i kanten på relationspappret mellan det och den. Jag förstår de inte, hur folk kan va så fega och inte stå upp för vad dom vill och varför FOLK INTE KAN ACCEPTERA NÅN ANNANS BESLUT. Alla är vi inte likadana och alla kanj inte tycka likadant. varför kan man bara inte acceptera att nån inte tycker lika dant som en själv. Nä de går inte så ist måste man blir sur på människan tills människan tycker likadant.
jag tänker inte säga att ja bryr mej inte om hur de är nu. För de gör jag och ja är sårad. HÖR NI DE JAG ÄR SÅRAD. så utabarahelvete sårad. för varför kan man inte bara ta detta moget och som vuxna med en normal disskution. Jag skrattar lite för mej själv nu eftersom ja tänker på hur mycke man vill va barn och att alla säger att man ska vara de, MEN nu är de såhär att vi är inte barn och inte heller vuxna men ibland kan man ta fram de lite mognare hjärncellerna och snacka normalt om detta som ända från början var en döbarnslig sak. Och att sen gå till andra och försöka övertyga folk om att tycka och tänka likadant. De är nästan på gränsen till mobbing. fyfan säger ja bara. dålig stil.
jag brukar tänka såhär: att om det skulle komma till mej och säga Okey, låt oss snacka om saken. Och sen skulle det sitta och ösa skit över mej för fulla slanten, då skulle jag inte kaxa tillbaka och slänga ur mej massa skitsaker tillbaka. för då skulle det bli sur återigen och jag skulle inte heller vara glad. så därför skulle jag ta emot dets åsikter och försvara mej själv utan att kasta tillbaka allt i ansiktet. för hur långt kommer man då ? ingenstans. exakt. så ja förstår inte riktigt hur ni tänker, tänker ni att skitsamma hon är ändå bara en i mängden, ja tycker så illa om henne så whatever. Jaha men tänk såhär då, tänk på allt vi haft. hur kul vi haft. hur var de då? slår de om med ett knäpp me fingrarna ?
Måndag: hej kära dagbok idag har ja haft skitkul me märta. hon är min älskling en riktigt fin människa.
Tisdag: hej kära dagbok. jag hatar märta. hon är världens sämsta.
haha hör ni inte själv hur de låter ? jamenar man kan inte kräva att en människa ändras bara för att man vill de. Och visst om man stör sej riktigt mycke på nån pga nått så kan man säga de. Jag vill att du tänker på detta för de är inte kul när du gör så. Okey tck för att du säger de, de ska ja tänka på. Men bara för att man säger de så ändras inte människan barar poff. för en person är som den är. både på dåliga och bra sätt. och dom dåliga vanorna går att träna bort men de går inte över en timma. rom byggdes inte på en dag vetdu. Jag är öppen för förslag för jag vill inte att de ska vara såhär. vill nån de ? Jag t´änker inte vara otrevlig mot det men jag kan inte heller gå runt och låtsas som inget har hänt. Res på er och stå för vad ni tycker, och säg de ni tycker till personen de berör inte till kompisen brevid. Som i detta fall Carolin och Camilla kom å prata me mej ist för att gå runt och tjura sönder med andra. Ge mej iaf en förklaring. För nivet bara för att ni tycker illa om mej behöver inte andra göra de.

When the night is dark the stars will shine..

PÅ min himmel finns många stjärnor. Samtidigt som ja tänder nya stjärnor så brinner vissa ut. Och faller. Älskling du är en fallande stjärna nu, snart slocknar du. Hade tre lysnade stjärnor, har en kvar. Ibalnd när man sover slocknar vissa och bara några lyser fortfarande i dagsljuset. På min himmel finns ingen sol, ingen måne bara stjärnor. Ibland när ja står och tittar upp mot stjärnorna så faller någon och de gör så ont. Att veta att man förlorar någon. Att veta att dom bara lyser på någon annans himmel. Jag vill ha alla på min himmel. Trots att vissa lyser svagt i bakrunden så vet ja att dom finns där ändå och lyser för mej. Där har vi uttrycket När en faller står de tusen åter. jag vet att min himmel kommer aldrig bli helt mörk. Ni är mina stjärnor och jag älskar er och behöver er för att min himmel inte ska bli mörk. Ibland lyser ni så starkt att jag tror de är dag men ibland så slocknar ni. u lyser ni inte upp mina himmel klart länge, min himmel har skymnat. Man jag vet att ni finns där. Jag vet två stjärnor som alltid kommer lysa upp min himmel. Och de älskar ja er för.en ny dag kommer komma och nya stjärnor tänd. Vissa är som en komet som bara drar förbi, nivet en sån som man bara ser för en stund. Vissa brinner ut me tiden, dom som inte orkar lysa föralltid. Dom svaga. Er tycker ja synd om. För jagvet att hur många tändstickor ja än tänder så har gasen tagit slut. Då kan ni inte brinna längre. Men om ni visar en gnista av hopp så ska jag behålla er plats på himmlen, som minne, som reservat kanske bara kommer vara ett tomt för resten av livet. Vet man aldrig, men ni ska veta att på min himmel finns plats för alla..

marie du ska veta att du är en stjärna på min himmel, och även när du lyser svagt så finns du där. Jag ska hjälpa dej att lysa. kanske starkare än solen. För jag vet att du kan..

sunny rainy days..

And so she walks out.. 

Vadå vafan !? Barket här.. Lämna in moppen ida så har fan cyklat till jobbet ida.. så strängt ! så jävla jävla tråkigt.. Anyway så jobbet på Villa Utkiken är också tråkigt, världen är tråkig ! Nej men seri, gör åssit så he blir rätt båring i längden. Fast har bakat ida.. mumma.

Ja vill bara slå dej i skallen å skrika i ditt öra att ja finns ! Men du är för självgod å upptagen för mej. Va hände me allt förr ? Då vi va oskiljaktiga typ ? Då de va en självklarhet att vi va me varandra. Va hände ? De är inte så att ja säger att du bara ska va me mej, men att få finnas på ett hörn gör inget alls. Vill inte bli en i mängden, en som du raderat ut.  Vill bara säga Go to hell, men det skulle jag aldrig göra och aldrig mena. För ja tycker om dej så mycke. Och vars är egentligen hell om inte där vi redan är.. på jorden. För så som alla är mot varandra och andra, och som allt fungerara i livet så ser jag de inte på nått annat sätt än ett storta jävla brinnande Helvete ! Där ibland lågorna falnar och man känner lyckokänsla, och där ibland elden karnkse bara är aska och de är då som allt fungerar som de ska.. Men man ska aldrig släcka eld med vatten, och de är presis de jag gjort i mina 16 år som människa. Ja ska fan bli munk nunna å leva i celibat och med murar för omvärlden. Att bara ge min kärlek till gud. Fast de blir ju ett annat sorts helvete. Ett ensamt jävla helvete. Nej ja ska fortsätta leva och inte ge upp min tro på en bättre värld. ( vafan tror ju inte ens på gud, så nunna blir nog raderat ) Ska prata om jag behöver de och ska krama alla mina vänner och säga att jag finns. Hej och hå.


Vad är kärlek ? En kär lek.. en lek om vad ? vad är priset för vinnaren ? Ettan förlorar tvåan vann..

Måst bara säga hejn..

Det märks inte bara på mig, utan även på mina vänner, att vi bara blir tröttare och tröttare, blekare och mer håglösa. Stressen som kommer av att alltid behöva göra sitt bästa, både i skolan och i livet, börjar ta ut sin rätt i form av ångest och sömnlöshet som sedan bara bildar en ond cirkel. Alla måste få ha sina dåliga dagar, men i dagens samhälle verkar det inte som att det är acceptabelt. Och vem orkar med den totalt hopplösa kampen att alltid försöka vara perfekt? Inte jag i alla fall!

Jag som ung idag, känner till pressen om att man bör se bra ut, man måste ha en viss kroppsform, rätt näsa, och snygga kläder. Snygga kläder ger status, och status = pengar. Tänk efter själva, vill ni att era framtida barn, ska lägga ut bilder på Internet, att de ska styras av utseendefixeringen som vi har i dagens samhälle? Vissa lägger ut bilder på andra än sig själv som presentationsbild. Kan det vara allt utseendefixering? Är det ingen som bryr sig om personligheten längre? Kom ihåg, skönheten sitter i betraktarens ögon och på insidan av oss själva! Utan fin insida blir inte utsidan lika glamorös! Res på er och säg ifrån!


Sweet summer of mine..

har tränat för examen idag, gick ju bajs (enligt mej) känns bara som att ja låter som en uppstoppad höna eller nå haha :P nämen är typ förkyld så.. Har vait och satt om hårförlängningen idag :) blidde mykket mykket fint. syns ingen skillnad men he känns ^^ va å köpte dom sista grejerna för examen också ^^ Ikväll blir de pentan me klassen, sista spurten typ, eller nå haha :P Men nu ska ja gå å fixa mej.

Fulast å hej..

 De är sjukt hur man kan ha en sån vrickad självbild, asså att man ser helt sjuk ut i egna ögon fast helt ok i andras. Och de är ju iof bra att man ser ok ut i andras, men vore inte helt fel att be nice typ. Im in love with my self, right.  well well, vad ska man ha focus på ? räcker de att ha fina ögon, nice hår, fylliga läppar, vackra ben, fina tuttar eller hur man då ser ut generellt ? eller måste man va proportionerlig ? Alla är vi olika, Skönheten sitte rpå insidan, lär er de !

Hur ser ungdomstidningarna ut idag egentligen? På ena sidan kan man läsa Var dig själv så ser du automatiskt bättre ut men bläddrar man till nästa sida står det motsatsen Så här blir du snyggare Vad är det för dubbelmoral? Jag har hört många klaga på att ungdomstidningarna är extremt utseendefixerade och vad gör man åt det? Absolut ingenting! Tidningarna är och kommer att förbli så som de är nu, om inte värre med tiden. Människor kommer alltid vara fast i det eviga grupptrycket, det osynliga kravet på hur man ska se ut, det ständiga sökandet efter ett perfekt utseende.

Nyare inlägg
RSS 2.0