MLundmark

Jag orkar inte, all denna stress. Allt handlar om att stressa, i skolan, till träningen, tid.. Tid finns de inte allt gott om, tid när nått knapert som aldrig, hur man än planerar, räcker till. Hinner ja me detta så missar ja de andra. Jag ska hinna skriva ihop dedär i svenskan, ja ska hinna träna och samtidigt ska ja hinna umgås, leva, älska. Jag ser bara hur timglasen snurrar runt, hur de vänds uppochner för att, utan att hinna blinka, rinna ut. Tiden rinner mellan mina fingrar, jag stressar mej till ett betyg, ett träningspass, ett liv.

Att allt man ska hinna göra egentligen hinns göras, men man stressar bort all tid. Man stressar för att åtminstonde hinna stressa. Jag vet inte, kanske de bara är någon inre stress jag känner. Men de känns som att trots att jag skyndar mej, planerar, flänger runt så blir ändå inget gjort. Jag somnar halv 11 på kvällarna med tankar snurrandes i skallen, rättvända, uppochnervända. Vad händer om jag inte..? Vad händer om jag.. ? Tänk om..?

Sen att paniken över sommarjobb tillkommer hjälper inte heller, jag har panikångest för inget tyckt hjälpa. Har jag jobbat en sommar och lagt mina praktikdagar där så verkar de inte hjälpa, vad ska jag då göra ? Jag trodde jag var lite safead där. Men trots de så är de otydligt. Jag får en klump i magen, jag har en klump i magen. HJÄLP!