MLundmark

Aaargh ! De är lustigt hur en (som så många gånger tidigare skrivet) känsla kan ändras på två röda. Bara för att man tex. läser en liten rad på nätet, eller att man ser en obekräftad förfrågan, att man hör ett svar på en fråga eller ett tonfall. Är världen till för att styra människors olika förmågor till att känna ? Eller är den bara till för att förvirra ? Det är så lätt att säga Ja när man egentligen tänker Oh fuck. Det är så lätt att snacka sej ur en situation så att den ska falla in i glömskan, iallafall för stunden. Det är lätt att lova saker som ligger så långt bort. Det är lätt att skriva utan att säga.

Men är de inte så att för varje lättja finns de ett avund, en girighet och ett frosseri ? Men då är ju frågan, frosseri i vad ? Mänskligt krypteri ? För i mina ögon lever så många för att just klara sej undan, klara sej undan skola, konfrontationer, skuld eller varför inte bara nått så simpelt som att slänga soporna. Alltid är de nått man ska lyckas slinga sej ur. Jag vet inte, det är svårt att ge en tillit på ord, ord som kan förändras beroende på humör. Ord är nått flyktigt likt en fågel om hösten, lika snabbt som dom har uttalats kan dom ha ändrats. Eller är de så att det egentligen inte är orden som ändrats utan bara själva undermeningen ?

Tänkt om alla bara kunde göra som dom sagt, istället för att lova bara för att sen bryta. Är löften inget värt i dagens samhälle ? Fast iochförsig så skulle alla hålla sina uttalanden skulle nog världen bestå av ett stort Jag orkar inte, De går inte, Jag vill inte. Då kanske det är bättre att hålla världen flytande med dom tomma orden om ett löfte.

Så svara då ärligt ? Skäms du ? 

" Echoes knocking on locked doors
All the laughter from before
I’d rather live out on the street
Than in this haunted memory

I’ve called the movers, called the maids
We’ll try to exorcise this place "