MLundmark

Hur ska man leva livet ? ska man leva efter andras ideal och behag ? Ska man fortsätta i denna spiral, i denna rundgång som bara består av levnadskrav och måsten. Finns de en perfekt värld ? Kommer de komma en tid där man aldrig gör saker för andras skull, där man verkligen på riktigt kan säga "detta är för min egna skull". Utan att de ska skapa disskutoner eller oenigheter ?

Jag ser världens som en typ av spelbricka, fia med knuff. Går någon förbi mej kan ger den en knuff så att man får gå hem och vänta på att slå rätt tal så man får gå ut igen och börja om med hela skiten. Då ska man slå rätt nummer för att kunna gå framåt och varva planen om och om och om igen för att senare gå i mål. Man måste akta sig för andra spelare, se till så att dom inte får samma tal på tärningen för då kommer dom ikapp igen så man får en knuff och måste gå tillbaka. Sen när man väl har kommit i mål och tror att man äntligen kan sluta spela så ser man att man faktiskt har tre pjäser kvar att få i mål.

Livet är en liknelse, livet är ett spel. Ett evigt spel, en evig längtan om att gå i  mål, att vinna. Men hur man än gör så kommer man aldrig i mål. Jag har visserligen kommit i mål men jag har fortfarande spelar kvar på plan. jag måste spela dom rätt, måste se upp för knuffar som skickar mej till starten igen. jag har fått många knuffar och mina pjäser börjar blir nötta i kanten. Men jag fortsätter slå tärningen, jag fortsätter akta mej för dom andra spelarna, jag fortsätter börja om.