MLundmark

"I was born long ago.I am the chosen I'm the one. I have come to save the day
And I won't leave until I'm done. So that's why you've got to die. You got to breath and have some fun
Though I'm not paid I play this game. And I won't stop until I'm done
..But what I really want to know is. Are you gonna go my way? And I got to got to know"

Igår var de valborg, skojjit värre. Kändes skönt att få göra nått, umgås me alla vänner. Dricka lite å ha kul. Leva fritt lite. Och kvällen blev trots allt lyckad även fast min pissdåliga dag. Men då ordnade ju kvällen upp allt :D So dont cry for me argentina.

Men.. alltid detta men. Att hur kan man vara så uppåt och sen på en millisekund har allt förändrats. Allt som behövs är en liten väntan, en väntan utan svar. Tomt. För är de inte så att människor behöver respons, spelar ingen roll vad de gäller. Säger man "Vad fin du är." så vill man höra tack. Säger man "Dra åt helvete" vill man höra nån form av mening tillbaka. Slår man nån vill man ha respons. Alltid denna respons. För om människan man konfronterat på ett sätt inte ger ett svar, då blir man stum och osäker och inte riktigt vet vad man ska göra. Då bli de fel. Vi lever på andra människor, vi är som parasiter som lever av varandra och andra. Alltid ska man ha nånting tillbaka. Att ge och ta brukar man ju säga, och så är de.. i vilket sammanhang som helst. Och när man väl får den respons man vill ha så tänker man itne ens på de, man tar de för givet. Ursh.. vi människor är patetiska.