MLundmark

Jag tycker att en blogg är till för att skriva om sina åsikter och tankar. Och med tankar menar jag givetvis både tankar om världen och ens egan person i samhället. Givetvis tycker jag att man ska få skriva av sej när man mår lite sämre men de finns en gräns till vad som är kröjm och vad som är en känslomässig svacka. Att sitta och läsa om hur dålig världen är och hur fel alla människor är, är bara jobbit att läsa. Och detta är inte menat till nån särsild utan mer till allmänheten. Och jag säger inte att jag är perfekt och bara lägger in bra inlägg, utan givetvis så gör jag som alla andra och skriver av mej ibland. Men inte alltid. För jag vill att mina blogg ska vara någolunda intressant att läsa och att folk kanske ska tycka att de finns en viss tanke om vad ja skriver om. Och folk orkar inte läsa om annat folks dagliga beklagelser om hur kasst livet är. Just deal with it !

Folk som tycker att livet och världen är ett living hell, borde kanske ta och försöka prata med någon istället för att hoppas att folk ska läsa ens miserabla blogg och komma till undsättning. Kanske dom borde prata med en levande människa så att personen får lite respons, och om man gjort detta och inte fått den respons man vill ha kanske problemet inte längre är värt att tänka på. Always look on the bright side of life :)

Fick en fråga om vad jag tycke om sillikon i bröst och andra delar av kroppen och andra skönhetsoperationer. Och jag vet knappt va ja ska säga, ja tycker att de är idiotiskt att lägga sej under kniven bara för att bli sk "Snygg". För har itne folk sett bilderna på vissa kändisar och hur dom ser ut, så plastiga och så tillgjorda. Ockey visst, absolut tycker jag de är okey att om man är sjuk eller råkat ut för en olycka exc då tycker ja att de är bra att operationer finns. Men för nån tjej som tror att hon inte duger för att hon har för små bröst, eller är för tjock eller för att näsan är fel eller vad fan som helst osv då tycker ja absolut inte att operationerna ska tillåtas.

För de är ju bara små petinesser som folk opererar sej för. Alla har vi komplex över nått men de vi ser på oss själva ser itne alla andra. Och vem är de man gör dej till för ? Är de för att folk tror att man är nån bättre människa för att han eller hon är snygg ? Varför ? Får folks blickar tjejer att känna sej trygga ? (ursäkta om ja skriver om tjejer men de är dom som ligger under värst ideal om att va snygg enligt mej) Och vad är man trygg från då ? De är ju inte så att ett monster ligger under sängen och lurar och ska äta upp en för att man är "ful". Vilken trygghet ger snygghet ?  Ja skulle snarare säga tvärtom, att om man operar sej så löper man större risk för infektioner och sånt än om man inte opererar sej, tänkt om operationen blir fel och man skäms mer över sej själv än tidigare. är de då värt att ta risken ? Varför slösa 1000 tals kronor på att försöka duga för andras blickar.

Och detta eviga that om att skönheten sitter inombords, nog är man less på att höra de men de är ju sant. För är de inte så att dom flickor med lite skavanker är vackrare i längden, dom är inte lika osäkra och trånande efter folks bekräftelse. Dom opererade flickorna är nog gode osäkra inombords även fast doim kanske inte vet de. Men är de  inte de allt handlar om från början, osäkerheten på sej själv. Då säger vissa folk att "Men ja opererade större bröst för min egna självk'änsla, jag gjorde det för att jag ville ha de för min egna skull." Det är ju bara bullshit, för om man inte var osäker på sej själv och trånande efter bekräftelse då skulle man inte operera sej. kan man inte bara lägga pengarna på en resa till Thailand istället och skaffa en shysst bränna, naturlig skönhet. Dessutom så har man alltid komplex över nått, när man har ixat till brösten så är de ju alltid nått annat man kommer på som är fel. Tillslut ser man ut som Michael jacksson. Och jag slåt vad om att dom flesta har komplex, även om inte just för tuttarna kan vara vad som helst, håret, ögonbrynen, ögonfransarna, öronen, armbågarna varför inte tårna ? men hur ska man orka operera sej till att se ut som den "perfekta" barbien. FÖr vad är Perfektion ? Den är väl olika i allas ögon.

När jag pratar med killar säger dom oftast att "plastiga" tjejer är oftast inte dom som dom vill ha. Utan killarna vill hellre ha en gla naturlig tjej med härlig utstrålning, så Le och var glad de kommer man längst med.

Jag vet inte... i lördags ver jag lycklig för då bestämde jag mitt beslut, då när jag äbtligen kommit fram till vad som är bäst för mej ch min självkänsla så var ja jävlat lycklig. De kändes som en sten lyfts från hjärtat, som att alla världens problem var lösta. Lycka ! Nu kan ja börja leva och va mej själv till 100% igen.

Men sen kom söndan och allt vände. jag är fortfarande lycklig av mitt beslut och de känns fortfarande lätt att leva, Men jag saknar helgen och alla dess händelser så jävla mycke. Somethings missing inside. En vacker människa, nära perfektion. Så fort ja tänker tillbaka på helgen så känner jag ett pirr i magen och en enorm saknad. Helvetes. Jag skakar. Den här känslan har jag aldrig känt förut. Å de är en jättefin känsla men samtidigt jobbig. Att vilja ha nått så troligt mycket men utan att veta me säkerhet om man kommer få de, de känns jobbit. Men kanske.. Håll tummarna för mej !

Kittelfjäll 2008 med alla dess minnen <3